Ständig oro

Natalie hade ont i halsen och feber i helgen. Vi såg små röda prickar i halsen och tyckte det var bäst att visa upp för läkare och göra bakterietest i halsen så jag åkte till sjukhuset med henne på söndagkvällen. Egentligen kunde det nog ha väntat till måndagen men i Natalies fall så vill vi inte vänta. Om antibiotika skulle behövas vill vi inte förlora tid. Det kunde ha blivit slutet för henne förra gången. Naturligtvis så blev vi kvar någon timme på sjukhuset. Stackars Natalie tyckte inte om läkaren efter att han kört in en tops i halsen. Inte så konstigt. Jag var även tvungen att dra hela historien om Natalies förflutna och när läkaren hörde det så kallade han in överläkaren för att lyssna pa lungorna... Nåja, testet var negativt och redan på måndagen var hon bättre. Det är väl tyvärr så här det kommer bli ett tag framöver. Ständig oro. Inte vanlig liten oro om hur vi ska kunna sova bra den kommande natten när barnet är sjukt eller vilken medicin som kan hehövas, utan en stark oro och påminnelse om vad vi gått igenom och om det skulle kunna hända igen.