Regn på helgen, sol i veckan

I helgen regnade det. Barnen var på svenska skolan på lördagen. Lucas hade lärt sig ett nytt svenskt ord: kissa (vi säger pinka). De fick egna pysselböcker och de var så stolta, särskilt Lucas som inte har så många pysselböcker förut. Natalie får klura lite extra på ord och övningar där j, y, å, ä och ö finns med. Dessa bokstäver saknas i det italienska alfabetet. På natten sov de hos sin farmor och farfar och då åkte jag och Christian till Como och åt japanskt.

I går kväll, måndag, gick alla barnen här i byn en parad med lyktor som de gjort själva. Detta görs varje år den 11 november (fast den 12 i år eftersom det regande den 11) på San Martinodagen (vem nu San Martino var...) . Mysigt.

Just det, i fredagskväll ordnades det en myskväll med berättelse i skolan för skolbarnen. Natalie gick dit med sitt gossedjur under ena armen och en kudde under andra. Va gulligt!  

Kreuzlingen

November månad. Det är i alla fall bättre än oktober. Inte vädermässigt kanske, men känslomässigt.

Natalie har fått sin nya stödstrumpa efter ett sommaruppehåll. Den är kort den här gången, slutar under knäet. Det känns mycket bättre än strumpan som gick hela vägen upp med ett band runt midjan. Nu kan hon enkelt klä av och på sig och behöver inte ta av strumpan när de har gymnastik. Hennes högra ben är ännu svullet, men det har varit ganska konstant i nästan två år. Det skiljer 3-4 centimeter i omkrets på låret och 1-2 centimenter vid knäet och lite mindre längre ner. Det kanske inte låter så mycket, men man ser det faktiskt om man tittar efter. Strumpan ska förhoppningsvis med sitt tryck vidga venerna och öka cirkulationen i benet. Dessutom så förebygger den eventuella ödem som skulle kunna uppkomma.

Hörapparaten fungerar bra. Hon klagar inte och kan sätta in den med enkelhet framför en spegel. Under skollovet hade jag med slangarna och gummiinsatsdelarna på jobbet för att tvätta i ultraljudsbad. Man ska göra det regelbundet. Varje kväll tvättar jag gummiinsatsen med alkohol. Nu kan jag lägga till en handtvätt av stödstrumpan på att-göra-listan.

Under skollovet åkte vi till Kreutzlingen i två nätter. Vi har bekanta som bor där. En familj som vi lärde känna under vår „vistelse“ på Kinderspital (barnsjukhuset) i Zurich. Deras nyfödde son låg med allvarliga hjärtfel på intensivvårdsavdelningen i flera veckor i sängen bredvid Natalie. En liten säng, en liten pojke, med stora slangar som gick in och ut ur den lilla kroppens alla möjliga hål. En jobbig start på livet. Men han klarade sig fint med hjälp av skickliga hjärtläkare och kirurger och är nu som vilken annan 2.5 åring som helst.  Föräldrarna kommer ursprungligen från Italien. De är bland de mest generösa personer som jag träffat. Trots att vi egentligen inte har något gemensamt och är väldigt olika som personer så har vi behållit kontakten. Det är deras förtjänst. De ringer, skickar sms, skickar presenter till barnen och har hälsat på oss i Lugano. Nu var det vår tur.

 

Kreuzlingen ligger i nordöstra Schweiz just vid gränsen till Tyskland och Bodensjön. Vi hade hittat ett litet bed and breakfast på landet och det var helt fantastiskt (http://www.brenners-erlebnishof.ch/). Ett litet agriturismo med djur som barnen fick mata; kaniner, höns, marsvin, getter... De hade sju gosiga och tjocka bondkatter. Gunga och koja i ett träd. Leksaker. De hade även kor, kalvar och en tjur och under natten vi var där föddes en liten kalv. På morgonen kom „mamman“ med frukost med nybakt bröd.

 

 

 

Under fredagen då våra vänner arbetade besökte vi staden Konstanz (i Tyskland) och Sea Life, som är ett aqvarium med fiskar, hajar, sköldpaddor, pingviner mm. Lördagen promenerade vi vid grönområdet vid sjön i Kreutzlingen med våra vänner.

 

 

Jag har även lite bilder på barnen (ännu i pyjamas) från förra helgen då vi bakade kanelbullar.