10 år har det gått sedan...

...jag flyttade till Schweiz. Några dagar före nyår 2000-2001 kom jag med tunga resväskor och full av förväntan.

Jag visste inte hur framtiden skulle bli. Jag tänkte inte så mycket på den heller. Jag var bara 24 år gammal.

Jag visste inte att 16 månader senare skulle pappa få cancer och dö, bara 55 år gammal.

Jag visste inte att jag skulle lära mig tala franska och italienska, få doktorsexamen och få jobb.

Jag visste inte att jag 5 år senare skulle gifta mig i Roma kyrka med Christian och flytta till Ticino, föda två barn och dessutom behöva genomgå en jobbig period där mitt barn var nära att dö.

Nu, 10 år senare så tänker jag mera på framtiden trots att den känns mer förutsägbar nu. Om 10 år bor jag ännu i samma hus, med samma man och samma barn, alla 10 år äldre. Jag och Christian jobbar och barnen går i skolan, som alla andra barn. På somrarna åker vi en vecka till bergen och så några veckor till Sverige. Kanske stannar barnen själva någon vecka hos mormor. På vintern åker vi skidor. Alla friska och glada.

Kanske blir det så, kanske inte.

Napprapport 2 dygn

Lucas är riktigt duktig enligt mig. Två dygn utan napparna (om han inte har hittat dom högst upp i Christians garderob och smygsugit). Han somnade igår kväll efter drygt 20 minuter babblande för sig själv, sade mina svärföräldrar. Vi föräldrar hade smitit iväg på restaurang följt med biobesök. I morse vaknade han och grät vid 6-tiden och efter lite tröstande somnade han om. Det här ska nog gå vägen.

Julen är över

Det gick fort. Barnen fick en massa julklappar, alldeles för många. Natalies favoriter var nog leksaksgitarren och pussel. Hon har ännu inte insett att hon inte fick de två saker hon faktiskt önskade sig; smink och mikrofon. Lucas fick en massa fordon av olika slag och favoriterna är nog den radiostyrda bilen och det batteridrivna briotåget. Jag fick också en leksak, en Nokia N8. Den satt jag och knappade med hela julhelgen.

Den 24de hade vi julmiddag hos oss och jag är helnöjd med den hemmagjorda Jansson och rödbetssalladen.

Den 25e var vi hos Christians kusin. Jag har dock aldrig sett 13 personer äta så lite mat! Det verkade som alla bantade. På julen av alla högtider! Det kändes pinsamt att lasta på mat på tallriken så jag åt inga mängder jag heller. Visst, man behöver ju inte rulla hem, men det är ju ändå jul! Jag hade gjort en mjuk pepparkaka och en nötkaka med vaniljglass som efterrätt. Jag skivade upp 13 bitar av varje tårta och gissa hur många som gick åt. Två och en halv bit av den mjuka pepparkakan och fyra av nötkakan! De flesta tog ingenting. Enlitersförpackningen av glassen var nästan orörd.
Kommentarer:
-Oj, oj, oj jag orkar iiiiiingenting mer
-Ah, i kväll så ska jag bara drick te
- Jag ska banta nu efter jul

Jag lämnade inte kvar det som blev över till dessa småätare. Nä, det tänker jag mumsa av själv!

Napprapport 1 dygn

Lucas gav sina nappar till Tomten, eller rättare sagt, Tomten tog napparna i går natt så nu har Lucas varit utan sina nappar i drygt ett dygn. Jag tycker det har gått ganska bra. Han har inte varit på så bra humör, men det är han ju inte alltid i vanliga fall heller. Han frågade efter napparna igår eftermiddag när vi åkte hem från julfirande och jag fick visa innehållet i min handväska för att försäkra honom om att jag inte hade några nappar. Han somnade in i bilen utan napp. På kvällen tog det ungefär 30 minuter extra att få honom att sova, vilket är acceptabelt. Han vaknade ett antal gånger på natten och grät och skrek så vi fick krama honom lite så han kunde somna om, men han frågade aldrig efter nappen.

Ny napprapport följer...

Vem kommer egentligen med julklapparna?

Jultomten, Julbocken, Sankt Nikolaus, Jesusbarnet eller Lucia... Och vem är La Befana?

Om detta är virrigt för mig, undrar då hur det är för barnen. Men så länge någon kommer med julklappar så bryr de sig kanske inte så mycket om vem det är som kommer.

Jag skulle gärna vilja reda ut begreppen och förstå lite var de kommer ifrån. Varje år söker jag lite på internet och blir lite klokare, men så lagom till december nästa år så har jag glömt bort allt.

När jag var liten så var det jultomten som kom med julklapparna. Vi såg honom inte, för det var nog ingen som ville klä ut sig, men det sades i alla fall att Jultomten varit inne i huset och placerat julklapparna under granen. I några böcker vi har (bla en från Elsa Beskow) som jag läser för barnen så är det julbocken som kommer med klapparna. Tydligen så kommer bocken från guden Tor som hade en vagn som drogs av två bockar och på 1800-talet så klädde någon ut sig till en bock och kom med julklapparna.

Okej, so far so good.

Här där jag bor nu så kommer Sankt Nicolaus med paket till barnen den 6 december. För att göra en lång och komplicerad historia kort så var Sankt Nicolaus ett katolskt helgon som utförde ett antal mirakel under sin livstid. Han är klädd i en röd dräkt, vitt skägg, biskopsstav och mitra på huvudet och brukar komma till barnen med godsaker eller en liten leksak. Det kommer från att han var god mot barn. Han hade ju egentligen inte med julen att göra men efter en gradvis sammansmältning med Santa Claus, en tjock rödklädd julgubbe skapad i Amerika på 1800-talet, säkert uppkallad efter Sankt Nicolaus, som blev populär genom en Coca Cola-reklam på 1930-talet så har det blivis som det är idag. Att Sankt Nikolaus och Santa Claus (Tomten, Babbo Natale på Italienska) ser likadana ut. Jag kallar allihop för Tomten och mina barn använder alla tre begrepp (San Nicolao, Babbo Natale eller Tomten) utan att fundera över om de är olika personer.

Nåja, här kommer dock ytterligare en person in i bilden. Och det är Jesusbarnet. Här är det nämligen han som kommer med julklapparna. Alltså, endel säger att Tomten kommer (Babbo Natale) och han är då i så fall klädd likadant som Sankt Nicolaus, eller så kommer Jesusbarnet. Hur man skulle klär ut sig till honom har jag ingen aning om och det är väl därför han kommer på natten när alla sover och barnen hittar paketen vid julkrubbans fot på morgonen.

Men så har vi ju Lucia också. Det Italienska helgonet Lucia är även populärt bland endel barn och hon ger presenter på julen till snälla barn och kol till stygga barn. Det italienska helgonet Lucia har tydligen bara namnet gemensamt med vår Lucia som uppkom bland protestanter i Tyskland som en ersättning för det katolska helgonet Sankt Nikolaus. Hon skulle föreställa Jesusbarnet och kom med presenter till barnen vid jul. Hon kom i sällskap med en djävulsfigur, som på gammalsvenskan kallades "dyvelskatter" (lussekatter). Luciaseden försvann som julsed på 1700-talet och blev istället flyttat till den 13 december.

Ja, ja... men vem är då La Befana som det talas om? La Befana är en slags häxa (fast en snällare sådan) som kommer till barnen natten till den 6 januari (trettondagen) och fyller godis i strumpor upphängda av barnen. Hon ska tydligen också ge kol till de stygga barnen.

Oj va komplicerat och va mycket godis och paket barnen skulle få om man följde alla dessa seder! Och jag som just introducerat två olika tomtar, en som kommer i natt (den svenska) och en som kommer natten efter (den Schweziska). Fast vi har ingen julkrubba så Jesusbarnet kommer nog inte till oss. Inte La Befana heller om jag får bestämma!


Tillägg och kommentarer mottages gärna. Vem kommer med julklapparna hos er?

Julfirande

Hemma håller vi på att förbereda oss inför julen. Barnen öppnar sina paketkalendrar varje dag som mormor har gjort i ordning. I gårkväll fick Lucas en äcklig låtsasorm. Blä, den ser så riktig ut. Han gillar den men jag vågar inte ta på den. Varje kväll sjunger vi jullåtar och Lucas kan första versen i Staffan-låten utantill. Vi har bakat lussebullar, pepparkakor och gjort kola och ischoklad (som redan är slut). Alla julkort är utskickade och julklappar inhandlade.

I går var det en liten julfest på dagis och barnen hade övat in sånger och en liten show, eller vad man ska kalla det. De var jättegulliga! Natalie spelade ängel och så hade de barn som var Josef, Maria osv. De hade även en liten 3-veckors bebis som var Jesusbarnet. Natalie som varit sjuk i några dagar (feber och hosta) har inte varit med och övat så hon sjöng inte så mycket men det gjorde inget.

I natt kommer den svenska tomten och lägger julklappar under granen. De öppnar vi nog på morgonen. På eftermiddagen tittar vi nog på Kalle Ankas jul, som vi har på DVD, om inte barnen vill se något annat, vilket troligtvis är fallet. Barbapapà är populärt just nu.

Vi ska ha lite buffé-liknande mat på kvällen då svärföräldrarna kommer till oss. Jag tänkte det skulle bli lax (rökt och marinerad), sill, salami, paté, ägg, Jansson, rödbetssallad, köttbullar, laxtartar, laxmousse och anka (hittade ett recept på anka marinerad i tryffelolja så det ska jag prova). Vi skippar skinka och kokt potatis. Jag har inte bestämt mig men kanske blir det ris à la Malta till efterrätt.

Den Schweiziska tomten kommer och lägger fler julklappar under granen natten därpå (lyckligt lottade barn med två tomtar, eller hur?!). Men den Schweitziska tomten ska även hämta Lucas nappar och ge dem till mindre barn som behöver dem bättre. Stackars Lucas. Och stackars hela familjen som kommer få allvarliga sömnrubbningar pga denna dumma tomte.

Den 25e ska vi till Christians kusin och fira Schwezisk jul. Vi blir nog runt 15 stycken tror jag.

Planerade sjukhusbesök

Förra veckan skulle Natalie till sjukhuset och göra en psykologisk utvärdering (vet inte det korrekta begreppet på svenska). Den ska visa om Natalie är återställd efter sin hjärnblödning eller om hon har några svårigheter på något plan. Jag antar att de testar koncentration, koordination etc. Vi kunde tyvärr inte åka för det snöade så mycket och jag vågade inte köra upp till Bellinzona. Ny tid i slutet av januari.

I januari (den 6e) ska vi även till sjukhuset i Zürich för kontroll av benet. Det ska utvärderas om stödstrumpan som Natalie har använt sedan i maj har hjälpt eller om det behövs en längre strumpa som eventuellt täcker hela låret och ena skinkan. Jag hoppas att hon inte behöver det för jag vet inte om hon skulle acceptera den. Den hon har idag, som slutar nedanför knäet, accepterar hon och det är inga problem att sätta på den på morgonen. Å andra sidan, om hon behöver en längre strumpa, så är det ju bättre att hon använder den nu medans det är vinter.

I slutet av januari (den 26e) så ska även Natalie göra magnetresonans (MR) av hjärnan. Då ska hon sövas, stackaren.

Dansskola och dagis

Förra veckan var jag med på Natalies danslektion. Oj va de är söta de små flickorna i sina rosa ballettkläder. Natalie är inte den bästa dansösen men hon har roligt och det är ju det viktigaste.

Förra veckan var jag och Christian med Natalie på dagis. Varje år får föräldrarna vara med en halv dag och följa barnen och se vad de gör. Det är olika föräldrar på olika dagar. Det var kul att se och så fick jag bekräftat att Natalie är väldigt blyg. Inte så mycket med de andra barnen, men med fröken. Jag och Christian fick hjälpa till att klä på barnen ytterkläder när vi skulle gå till gymnastiken och klä på och av gymnastikkläderna. Vilket jobb det måste vara för fröken Benedetta när hon är ensam med 18 barn! Oj, oj, oj. I januari börjar även 3 nya småttingar så då blir de 21!

Lite funderingar kring andras kommentarer

Jag försår att det som hände Natalie är mycket ovanligt. Inte bara hade hon en allvarlig lunginflammation, men hon fick dessutom en massa komplikationer. Det är ibland svårt att tro att hon bara hade en enorm otur. Hon var en helt frisk 3.5 åring som inte ens behövt antibiotika tidigare i sitt liv.

När jag talar med andra föräldrar får jag känslan av att endel (inte alla!) intalar sig själva att något vi gjort, eller inte gjort, måste ha frambringat detta. Eller att Natalie av någon anledning var svagare och därför drog på sig allt detta. Det säger de ju naturligtvis inte rakt ut. Jag tror att de intalar sig själva detta för att föräkra sig om att detta inte skulle kunna hända deras barn. Och det kan jag förstå. Jag tänkte likadant när svininfluensan var på tal förra vintern. Jag vaccinerade inte mina barn, och inte mig själv heller, för vi var inte i riskgruppen och det var ju bara personer i riskgruppen som blev allvarligt sjuka. Plus att de var ytterst få som omkom så sannolikhetan var ytterst liten. Eller? Nä, så var det ju egentligen inte. De var inte alla i riskgruppen och även om de som blev allvarligt sjuka eller dog inte var så många så betyder det inte att det inte kunnat vara mina barn eller jag själv!

För någon månad sedan talade jag med en mamma till en pojke på Natalies dagis. Hon undrade hur vi har det etc. Jag berättade att Natalie mår bra, men att vi naturligtvis är rädda att Natalie ska ha ett nedsatt immunförsvar och lätt ska få en infektion i lungorna och att vi åter igen ska hamna på sjukhus. Skulle hon klara sig denna gång?
- Men ni ger väl vitamintillskott!? Säger mamman. Det är ju jätteviktigt!
- Nej, det gör vi inte.
Visst, hon ville säkert bara hjälpa till, men tror hon verkligen att lite vitaminer skulle hjälpa mot de allvarligaste infektionerna, de infektionerna som vi är rädda för? Det tror inte jag, men det kanske är bättre att hon får tro det. Jag vet inte.

För två veckor sedan talade jag med en annan mamma som har 3 barn. Hon frågade också hur vi har det och hur Natalie mår. Ja, hon mår bra, men vi är så rädda så fort hon hostar lite, svarade jag.
- Ja, men du måste ju ge det där örtéet som de säljer på apoteket som heter blablabla (minns inte längre). Det har hjälpt mot hosta på alla som jag känner. En av mina vänner har ett barn som så lätt fick lunginflammationer. Nu ger hon detta té och barnet har inte hostat sedan dess!
- Jaha, nej det har jag aldrig hört talas om. Tänk om jag känt till detta té i januari då kanske vi hade sluppit vara med om allt. Eller?

Förra veckan talade jag med en ny kollega på jobbet. Han började efter Natalies sjukdomstid och visste ingenting. Jag berättade lite kort vad som hänt. Pneumokockinfektion som ledde till ARDS, HUS, ECMO, hjärnblödning och blodpropp osv... Jag berättade att pneumokocken A19 som Natalie fick inte finns med i vaccinet idag, men att ett nytt vaccin är på väg ut på marknaden där denna pneumokock är inkluderad. Jag inser att denna man, som har 2 små barn, är en av dessa som väljer att inte vaccinera sina barn över huvud taget. Vet han inte att det dör barn i Schweiz varje år just för att de inte varit vaccinerade mot sjukdomen (mässligen tex)!? Det är kanske mycket ovanligt, men sannolikheten är ju definitift inte så låg hos ovaccinerade barn. De flesta barn är ju vaccinerade. Han menade på att vaccineringar frambringar allergier etc. Vem har inbillat honom detta? Aven om det skulle vara fallet så har jag då hellre ett allergiskt barn än inget barn alls!

Det känns lite som mitt kall att informera om detta nya vaccin till andra småbarnsföräldrar, men jag känner ofta att det inte når fram. Ja, ja svarar de bara. Och tyst tänker de: det som hände Natalie kan ändå inte hända mitt barn. För det är ju såååå ovanligt, och mitt barn äter minsann sina vitaminer varje dag!

Natalie på skidor

Vi var i St.Moritz i helgen och Natalie åkte skidor (nerför) för första gången! Efter 2 stycken entimmarslektioner klarade hon att ta sig ner själv. Hon var glad och motiverad och vill åka ännu mera skidor! Det var så roligt att se!

Så trots att barnen sov dåligt på nätterna, en allmänt jobbig Lucas som inte ens ville åka pulka (han ville helst stanna inomhus), bilköer och en punktering på bilen så blev helgen lyckad.