Ambulans

I morse, på väg till jobbet, såg jag en ambulans. Och så började tårarna rinna. Bara så där. När jag ser en ambulans så kommer det fram jobbiga minnen. Ambulanser betyder sjukdom eller olycka. Någon måste snabbt till sjukhus, eller transporteras från ett sjukhus till ett annat. En person mår inte bra, anhöriga är oroliga. Så mycket lidande, så mycket oro.

Jag tänker tillbaka på när Natalie var på sjukhuset i Lugano och fick behandling för lunginflammation, inget särskilt uppjagande, men nog så jobbigt bara det. Min dotter ligger på sjukhus! Efter två sömnlösa nätter med henne på sjukhuset kom Christian och bytte av på torsdagsmorgonen den 28 januari så jag fick åka hem och sova. Jag tog ett sömnpiller och somnade. Efter några timmar blir jag väckt av barnflickan. Christian har ringt. Natalie måste transporteras till Zurich med ambulans (pga av snöoväder var helikopter uteslutet)! Jag måste packa en väska till mig själv och till Natalie. Jag fick panik! Jag irrade runt i huset och visste inte vad jag skulle packa, kunde inte tänka klart.

Hur som helst så kom vi iväg i ambulansen, jag och Natalie. Hon var inte riktigt vid medvetande pga lugnande och smärtstillande och fick även syrgas. Trots att det måste tagit drygt två timmar så minns jag det som att det gick så fort. Jag gick efter Natalies säng med väskorna när ambulanspersonalen körde sängen till akuten. En väska till mig och en väska till Natalie. Den rosa rullväskan med Nalle Puh som hon fått av mormor. Men Natalies väska fick följa med mig på rummet, hon behövde inga kläder på akuten, än mindre skor och vinterjacka. Varje kväll tittade jag i hennes väska. Jag tittade på hennes nya trosor med små hästar på, som vi handlat bara några dagar innan hon insjuknade, och den nya jackan som hon fått i julklapp och knappt hunnit använda. Jag hade med mig en nalle, en likadan som Natalies favorit som hon hade bredvid sig i sjukhussängen (jag hade nämligen köpt en extra för att ha i reserv i fall den andra kom bort). Den kramade jag på nätterna. Skulle hon någonsin få använda sina kläder igen och få krama sin nalle eller skulle jag få bära hem sakerna i väskan igen, till ett tomt rum? Nej, nej, nej, det fick bara inte hända! Och det hände inte heller! Vi vann!

Sommaren fortsätter

Vi njuter av sommaren. Värme runt 25-30 grader, sol nästan varje dag och varma kvällar. Barnen är uppe till sent och sover långt in på förmiddagarna. Den senaste veckan har varit fullbokad med middagar och luncher, men det är bara kul! Den nya gasgrillen och uteplatsen använder vi flitigt. Just nu räknar vi ner, på lördag åker vi till Gotland. Hoppas vi får lite sol och värme där med. På programmet står Pippihuset, vattenland, hästridning, strand och slappa. Efter 10 dagar på Gotland åker vi hem och vänder och åker ca 10 dagar till bergen.  

Sommar, mat och doktor

Lucas hade feber i fredags och fick tyvärr avstå sista dagen på simskolan. I söndags var vi på lunch i Italien för att fira barnflickans födelsedag. Vi åt typisk mat; salami, polenta och pizzocheri, kött, ost, tårta. Det är inte den nyttigaste menyn som finns, men det enda man kunde äta på den restaurangen (som för övrigt är en av de många restauranger i Italien som bara har ett hål i golvet som toalett...). Det blev lite för mycket mat för Natalie och hon kräktes upp all mat. Efter lunchen badade de i en liten sjö.

I går var jag hos doktorn med Natalie. Det är ett par veckor nu som hon pinkar så ofta. Jag ringde på morgonen och fick tid samma dag, det är så det fungerar här! De testade hennes urin men socker och proteiner var ok och det fanns inte heller några bakterier. Doktorn tror att det är psykiskt och det kan vara skolstarten som hon spänner sig för. Vi får nu försöka tvinga henne att hålla sig lite längre.

Vädret är riktigt somrigt nu och vi njuter. Vi promenerar på kvällarna efter middagen och igår var vi på tivoli.

Bad och sol

Förra helgen turistade vi på hemmaplan. Vi åkte ut med båt på sjön och badade och solade. På lördagskvällen åt vi middag på restaurang i Italien med efterföljande italiensk glass i glassbaren i byn. Jo, italiensk glass är inte som andra glassar. Den som smakat vet. Mmmm.

Denna vecka följer barnen ett sommar bad-och-sport-program, eller vad man kan kalla det. De är där från kl 9 till 12 och gör olika sportaktiviteter och simning. Barn från 5 år kan även stanna och äta och fortsätta aktiviteterna på eftermiddagen, men eftersom Lucas är för liten så går både han och Natalie bara förmiddagar. Det skulle vara trist för Lucas att vara ensam hemma på eftermiddagarna annars. De är så entusiastiska och har så roligt! De har provat basket och innebandy för första gången. Tyvärr så fick Lucas feber idag på eftermiddagen så han kan tyvärr inte gå dit i morgon. Det är synd (det är även lite synd om mig som hade planerat in vattengympa).

I går eftermiddag var vi och hälsade på en tjej som jag lärde känna på vänta-barn-kursen när jag var gravid med Natalie. Vi har inte setts på nästan tre år och barnen kommer inte ihåg varandra. Det var roligt att ses igen och det kommer vi nog göra fler gånger innan våra stora (snart) sexåringar börjar skolan i höst.

Semester: Havet

Vi kom hem i lördags efter en vecka vid havet i Toscana. Härlig värme och sol varje dag. Det var sjätte året i rad som vi åker till samma ställe, men det var första året som vi var där i juni och inte i september. Det är slut på resor i september eftersom Natalie börjar skolan i höst. Det är lite synd. Vädret i september har alltid varit bra och det kostar halva priset. Nåja. Barnen älskade poolen vid hotellet. De var i stort sett i vattnet hela tiden, med huvudena mera under ytan än över. Simskolan har verkligen bidragit till vattenvana och Natalie kan simma över halva poolen helt själv. Lucas kan simma han med, men bara några meter och bara med huvudet under ytan. De gillade att vara på stranden med. Vi badade i havet, grävde i sanden och plockade snäckor. På kvällarna gick vi ut och åt. Det blev sena kvällar, men barnen sov så bra på nätterna och vaknade aldrig innan 9. De håller på att bli stora!

Det var även första året som vi skulle göra denna resa själva, utan svärmor och svärfar som brukar följa med. Vi gör knappt några resor bara vi fyra. När vi är i Sverige bor vi hos mamma och när vi är i bergen är svärmor och svärfar alltid där. Gissa vem som dyker upp på onsdagsmorgonen? Som bokat tre nätter i rummet bredvid vårat? Jo, svärmor och svärfar. De ville överraska oss. Nog blev det en överraskning alltid...