Påsk

Det blev inte en sån mardrömsresa som jag befarade och det var ju skönt. Fast barn är ju trots allt barn och helt smärtfritt kan man ju inte begära att det ska bli att resa med barn.

Övernattningen i Zurich var lite jobbig. Vi hade ett stort rum med två queen size sängar och en barnsäng på ett jättefint hotel, men det var faktiskt jättebilligt. När vi checkade in fick vi välkomstdrink: champagne till de vuxna och juice till barnen. Natalie hann nog inte ens smaka sin juice förrän den hamnade i mattan i foaljen och Lucas vägrade låta Natalie få lite av hans juice. Vi år sen en snabb middag på hotellet kom i säng fram mot klockan 22. Alarmet var satt på att vakna klockan 5.30. Jag delade säng med Natalie och det märktes att hon är van att ha en säng för sig själv. Hon placerade sig bekvämt i mitten och lade upp ett ben över mig. Sedan snarkade hon och Christain i kapp ända till Natalie vaknade klockan 4.15 för att inte somna om mera. Lucas däremot sov som en stock och vi fick klä honom sovandes.

Lucas blev uttråkad på flyget och ingen av de olika tidsfördriv vi tagit med passade honom. Han skrek ut sin frustration vid ett par tillfällen och då var det en man som satt framför som vände sig argt till mig och sade: -Tell him to be quiet! Jag visste inte vad jag skulle svara och skrattade bara. För nog hade jag redan sagt upprepade gånger till min 3-årige son att man inte får skrika på detta sätt. Jag tror nog även att min son redan VET att man inte ska skrika så. Det är nog faktiskt därför som han gör det.

Vi anlände till ett soligt och varmt Visby på lördagen och vädret har bara blivit bättre och bättre. Vi njuter. Särskilt när informationen når oss att det regnar i Lugano ;-)

På påskdagen åkte vi med släkten och åt Påsklunch. Lucas var minst sagt på dåligt humör och gjorde allt för att förstöra stämningen på restaurangen för oss och de andra. Tråkigt! Fast maten var god och Natalie var superlugn. Alltid något.

Vädret ska fortsätta vara strålande. Tur att vi i sista sekunden packade ner lite kortbyxor och t-shirts och lämnade mössor och vantar hemma.

Sverigeresa

Snart bär det av till Sverige och Gotland där vi ska fira Påsk hela familjen! Det ska bli en spännande resa. Flyg med byten två gånger och en övernattning i Zürich på ditresan. Dessutom går flyget kl 6.50 både på dit och hemresan. På hemresan har vi dessutom ett byte där det bara är 30 minuter mellan ankomsttid och nästa avgång. Kanske missar vi flyget och måste vänta 5 timmar på nästa, eller ta tåget. Resan är dessutom jättedyr. Allt detta skyller jag på Easyjet eftersom de slutat flyga Milano-Stockholm. De hade bra restider och bra priser!

Nåja, jag ska försöka att inte vara så negativ jämt. Det kunde ju varit värre. Det kanske till och med blir värre ;-)

Samvete

Jag kan bli så arg på mina barn när de trotsar. Argast blir jag när de fullständigt ignorerar det jag säger och med mening gör saker de vet att de inte får göra. Det är så tråkigt när det blir så och då känner jag inte alls för att göra något roligt för dom. Men ibland när jag blir sådär arg så kommer det en ilning genom kroppen. En ilning av dåligt samvete. Hur kan jag känna så här? Efter allt som vi gått igenom? Jag borde bara vara glad och tacksam för att jag har mina barn hos mig, trotsiga eller inte. Jag har ju faktiskt nästan förlorat ett barn! Fast det är ju en stor skillnad på att ha förlorat och att ”nästan” ha förlorat. Jag har mitt barn kvar och har gått vidare med livet! Faktum är att jag inte längre tänker så mycket på de dumma månaderna som vi genomgick förra året. Det kommer som sagt över mig i form av ilningar i kroppen, men de kommer mer och mer sällan. Ibland händer det något som får mig att tänka tillbaka och minnas lite extra; En ambulans som susar fram med sirenen påslagen, en dödsannons på ett barn eller när jag passerar förbi ett sjukhus till exempel.

I går var en jobbig dag. Barnen klagade på allt, inget var bra och jag fick ständigt tjata och tillrättavisa vilket ledde till att jag var sur på dom hela kvällen. I dag sitter jag här på jobbet med dåligt samvete.

Dansskola

Natalie går på dansskola sen i september förra året, på torsdagseftermiddagar. Balettskola kanske man ska säga för det är bara balett de dansar. Hon går i gruppen för de allra yngsta (4-6-åringar) och det kostar 90 CHF i månaden (ca 630 kr). Alla flickorna måste vara klädda i samma rosa balettdräkt och rosa balettskor som man kan köpa på dansskolan av en kostnad som överstiger 100 chf (700 kr)!

Just nu pågår förberedelser för den stora uppvisningen som ska vara lördagen den 21 maj på en teater i Lugano och regelbundet får jag med lappar hem med diverse ”instruktioner”. De påminner bland annat om hur viktigt det är att man inte missar någon ”träning” eller kommer för sent. Två onsdagseftermiddagar i maj så ska barnen samlas på teatern och öva inför uppvisinigen. Från den 2 maj så öppnar försäljningen till de numrerade platserna till uppvisningen och jag antar att det gäller att vara framme i tid. Den senaste lappen handlar om hur håret ska sättas upp på uppvisningsdagen. Det ska sättas upp i en slags knut med ett rosa nät som finns till försäljning på dansskolan. Inga färgade hårspännen får användas.

Jag tycker det är överdrivet, särskilt för de minsta barnen, men det verkar vara detta som gäller om man ska dansa balett. Jag gick också på dansskola när jag var liten, men det var inte alls så strikta direktiv. Fast det är klart, det var ju inte balett.

Frankrike

Förra veckan var jag i Frankrike, i Grenoble närmare bestämt, i två dagar. Det var inte första gången jag var i Frankrike och jag har redan varit i Grenoble förut så jag borde vetat bättre innan jag bokade ett hotell med bara två stjärnor. I Schweiz är detta helt ok, men inte i Frankrike. Hotellet var rekommenderat av CEA (institutet jag besökte) så jag trodde det skulle vara ok. Nåja, man lär sig av sina misstag.

Övriga kommentarer och personliga åsikter:

- Det är inte alls så sexigt som det sägs med män som talar franska
- Fransmännen har inte lärt sig att plocka upp hundbajs efter att deras hundar bajsar på trottoarerna
- Jag förstår varför fransmännen har så små bilar. Infarten till hotellets garage var bara några få centimeter bredare än hyrbilen
- Jag blev glad av att inse att jag fortfarande kan kommunicera på franska. Det enda missförståndet som skedde var när jag skulle fråga efter vägen till CEA (ett enormt franskt forskningscentrum med nästan 16’000 anställda som låg inom gångavstånd) och receptionisten trodde jag ville till C&A (liten klädesbutik liknande H&M).

Varmt

Sommaren kom helt oväntat. Med sommar menar jag 30-gradig värme där man väljer skugga före sol och sover med balkongdörrarna helt öppna men det är ändå för varmt.

Jag har tvättat alla vinterjackor och lagt undan vinterskorna. Jag har letat upp sommarskorna och upptäckte att barnens sandaler är för små. Det blir till att inhandla nya till Lucas omgående. Till Natalie kan vänta för hon kan ju inte ha öppna skor med stödstrumpan i alla fall.

I lördags planterade jag lite plantor i trädgården och barnen sprang runt i bara underkläderna och lekte med sin nya sandlåda. Christian installerade bevattning i den nya rosrabatten. Vår nya uteplats är nästan klar och nu väntar vi bara på taket. Det skulle redan varit på plats men mannen som leder monteringen av det har varit med om en allvarlig olycka och ligger på sjukhus, så det får vänta lite.

Jag hade nog trott att det skulle bli vår innan det blev sommar, men så blev det inte. Fast våren verkar komma denna vecka för temperaturen ska sjunka ner till "bara" 20-22 grader.

Skidsemester

I går kom vi hem från 5 dagar semester i St.Moritz. Vi hade planerat att åka dit under karnevalveckan men så var Christian tvungen att åka till Amerika genom jobbet. I onsdags hyrde jag skidor till Lucas eftersom han sagt att han också ville åka skidor. Till Natalie hyrde vi redan i december förra året för hela säsongen. Jag trodde nog inte att Lucas skidor skulle bli så användna, men det blev dom! Vi fick jättefint väder och det var så roligt att vi kunde åka skidor hela familjen tillsammans. Natalie åker helt själv och Lucas fick åka mellan benen på Christian.

Lite gråt och gnäll blev det emellanåt men inte alls så mycket som jag trott. För barnen var det ett äventyr bara kabinerna (eller linbanor kanske det heter på svenska) och tågen som man tar för att komma upp i backarna. Nätterna gick bra. Natalie och Lucas sov tillsammans i sovrummet och vi sov på bäddsoffa i vardagsrummet.

I går åkte vi till ett bad där det bland annat finns barnpool med rutchkanor och en utomhuspool med varmt källvatten. Oj va roligt de hade. I går eftermiddag kom vi hem till ett 25-gradigt Lugano.