Vad händer?

Hösten har kommit och sommarvärmen är borta. Vi hade några riktigt varma höstdagar, men nu har vi tagit fram vinterjackorna.

Natalie trivs i skolan och tycker det är riktigt roligt. Hon läser nu ord och meningar på alla möjliga ställen; skyltar, flingpaket, reklamblad osv. I skolan lär de sig skrivstil och jag tycker hon är riktigt duktig på det. Hon kommer nog få en mycket finare hanstil än jag någonsin fick.

De har gymnastik tre gånger i  veckan. Natalie gillar det. En gång fick hon applåder för hon lyckades klättra upp på ett rep högst av alla, bara två stycken till av alla ettorna (tre klasser) hade klarat detta. De går till biblioteket en gång i veckan då de får låna med sig en bok hem. En gång i veckan har hon religion och så har de „pyssel“ timmor.

Förutom skolan så går Natalie på simskola, balettskola och så tog hon 4 tennislektioner i september-oktober.

Lucas hade det jobbigt de första veckorna på dagis utan Natalie, men verkar anpassat sig och har hittat sin plats. Han leker mycket med de nya barnen. Han går även på simskola en dag i veckan.

Han har dock blivit mycket trotsig hemma och är ständigt arg och tvär. Han vägrar samarbeta och över huvud taget göra något som vi ber honom om. Det har gått så långt att vi inte vet hur vi ska hantera detta och har gått till barnpsykiater för hjälp. Vi har redan fått lite hjälp från honom och tips på hur vi ska agera. Han säger att Lucas är en osäker pojke och inte alls så stark och oberörd som har verkar. Han behöver få känna att han är älskad. Den sista tiden har vi mest grälat och tjatat på honom, men nu ska vi försöka sluta med det. Det kommer kräva en hel del tålamod!

Denna vecka har barnen skollov. I dag ska de åka till badhuset med babysittern. Vi ska även åka bort två nätter och hälsa på vänner i norra Schweiz.

I dag: Tio år utan Pappa

Pappa, vi har inte glömt dig. Du finns, och kommer alltid att finnas, i våra minnen.

Tio långa år utan dig. Så mycket har hänt som vi hade velat dela med dig. Du ville vara kvar, men sjukdomen tog dig ifrån oss, alldeles för tidigt. Det kan vi inte ändra på.

Livet har gått vidare, men du lever kvar i oss. I våra tankar, i våra minnen och i våra hjärtan.

Vem vet? Kanske finns du ändå här bredvid. Vandrar vid vår sida. Stöttar oss i motgångar och glädjer dig åt våra lyckliga stunder. Det vill vi gärna tro.

Dinoland mm

I lördags gick barnen först till den svenska skolan. Det var tredje lördagen nu sedan starten i september. Barnen verkar gilla det. Efteràt besökte vi höstfestivaeln i lugano där staden bjöd pà ansiktsmàlningar pch underhàllning med féer bland annat.


I söndags besökte vi Dinoland. En skog med dinosauriemodeller, inte sà mycket mera. Det är säkert mycket intressant för dinosaurieälskare men Natalie och Lucas gav bättre betyg pà lekparken vi besökte efteràt.

En tjej som glatt visar upp gluggen. De nya tänderna börjar sà smàtt titta fram.

Pappas födelsedag

För 10 år sedan (i går) firade vi att du fyllde 55 år. Då visste vi alla att det skulle bli din sista födelsedag. Bara drygt 2 veckor senare tog ditt liv slut. Tänk att 10 år redan har gått! Dagarna flyter på, livet går vidare, men visst tänker jag på dig, det gör jag. Det gör barnen med, fast ni aldrig träffats. De frågar mycket om dig och vi tittar på bilder. Natalie säger att hon skulle vilja flyga upp till dig och Lucas har släppt heliumballonger till dig flera gånger. Själv kan jag inte göra så mycket mer än att tänka på dig, för vad jag än gör så ändrar det ingenting. Du kommer aldrig mer tillbaka.