Nedräkning till Jul

Nu börjar nedräkningen till jul. Det är en mysig period men även fylld med saker som måste hinnas med. Vi har många middagar, caffekalas och julmarknadsbesök inbokade. Vi har redan avklarat julklappsinköpen till barnen men det är ju egentligen det lättaste. Det är svårare att komma på något till oss själva och för att inte tala om till svärföräldrarna. De fyller dessutom 60 år båda två inom de närmaste månaderna. Fast med lite kalendrar med foton på barnen så kommer vi långt. Uppå det så ska jag vara borta genom jobbet 4 dar denna vecka och nästa helg åker vi till St.Moritz. Därför var det självklart att julgran, julpyntningen, trädgårdsbelysning och pepparkaksbak skulle vara avklarat denna helg. Och det blev det !



Natalie och Lucas kunde även prova sina skidor i trädgården, för natten till i söndags föll den första snön för denna vinter och täckte gräsmattan.

Julpyssel

Några svenska mammor som bor här i Lugano, och jag själv, har börjat träffas ibland med barnen. 4 mammor, 2 barn var och ett barn på väg. Vi har än så länge bara setts hemma hos någon av oss och med så många barn varav de äldsta är 4 år gamla så blir det ganska livat vill jag säga. Barnen talar olika mycket svenska även om de alla naturligtvis förstår svenska mycket bra. Min Lucas är väl en av dom som talar minst svenska men jag tror definitivt att det kommer märkas förbättring för varje gång vi ses. Kul!

Vi har dessutom vågat oss på lite pyssel tillsammans med barnen. Igår så gjorde vi tomtar och de blev ju jättefina. Eller hur?

Sopgubbar

I går körde jag bakom sopbilen och barnen tittade på när gubbarna tömde sopor bak i sopbilen.
- När jag blir stor så ska jag bli sopgubbe, sade Lucas.
- Jag med, sade Natalie.
- Mamma, får vi det när vi är stora, undrade Natalie.
- Ja visst får ni det, om det är det ni vill, svarade jag, men tycker ni inte det är läskigt att ta i massa sopor då?
- Nä, jag ska ha vantar, sade Lucas.
- Och mössa, sade Natalie.
...

Svenska eller italienska

Våra Schweizertyska vänner stannade i två nätter. Det var trevligt. De har en liten tvåårig dotter som är motsatsen till Lucas. Blyg, tystlåten, alltid glad, klarar äta maten utan att kladda ner sig allt för mycket och gillar inte grönsaker. Ja, där ser man hur olika de kan vara. Vi talar engelska när vi ses för det är det enda gemensamma språket. Pappan är engelskman. Vi skulle kunna tala franska men det tycker vi nog alla är mer komplicerat. Min barn förstår inte engelska men verkar ha bestämt att våra vänner förstår svenska. Eller så tycker de att svenska liknar engelska mer än italienska för de insisterade på att tala med våra vänner på svenska. Ganska kul egentligen. På så sätt fick ju mina barn öva lite mera på svenska. Vi får bjuda hit de lite oftare.

Sverigebesökarna är på väg hem

Idag åker mina släktingar hem till Sverige igen. Vi har haft en dryg vecka tillsammans och jag tycker vi har hunnit med en hel del. Lite rundturer, restauranger, sightseeing, lekparker, bakning och julpyssel. Barnen fick dela sovrum eftersom min bror sov i Natalies rum. Det gick bra och jag tror de tyckte det var lite mysigt att sova tillsammans. Vi får se ikväll hur det går när de åter igen ska sova separat. Fast det blir inte mitt problem för jag ska åka tåg till Basel ikväll och kommer hem på torsdagkväll. Jag ska följa en kurs genom jobbet. I helgen får vi nya besökare, vänner från norra Schweiz, men de ska bara stanna över helgen.