Julen

I dag är jag tillbaka på jobbet efter en liten långhelg. Christian är ledig hela veckan, men jag jobbar tisdag och torsdag. Solen skiner och det är ganska varmt så det är inte särskilt lockande att vara på jobbet, men semesterdagar växer inte på träd...
Julen är över. Barnen öppnade julklappar både på lördags- och söndagsmorgonen. Vi åt lite gott på lördagskvällen tillsammans med svärföräldrarna hemma hos oss. På söndagen var vi hos Christians kusin och firade jul. Barnen var glada för alla sina julklappar. Det blev böcker, filmer, lite kläder och pussel till båda två, en radiostyrd bil, delar till Brio tågabana och en liten handdator till Lucas och lego, väggdekoration och pyssel till Natalie. Julstämningen inföll trots att vi hade strålande sol och 12 grader. Barnen spelade fotboll efter lunchen och det resulterade i ett besök på akuten med Lucas... Han ramlade in i en rosenbuske och fick ett skärsår i pannan. Blod rann nerför ansiktet och det såg ganska djupt ut så vi tyckte det var bäst att visa upp såret. Det behövdes dock inte sys, han tejpades bara.

Igår åkte vi upp till Lüina-Airolo och åkte skidor. Lucas åker nu nerför barnbacken alldeles själv och Natalie tog mod till sig och provade lite hopp med skidorna. Om barnen vill åker vi nog dit i morgon med.

Julfest på dagis

I går vad det julfest på dagis. Föräldrarna hade gjort i ordning lite drick- och ätbart och vi samlades några timmar alla tillsammans. Barnen sjöng några jullåtar. De flerspråkiga barnen fick hälsa god jul till de andra på sitt andra språk. Svenska, kroatiska, japanska, ryska och schweizertyska blev det. Det skulle även blivit på portugisiska och engelska men dessa barn var sjuka. Det verkar som att det går runt magsjuka. Hoppas vi besparas detta. Det skulle verkligen förstöra julhelgen.

Föräldrasamtal

I fredags var jag och Christian på föräldrasamtal hos dagisfröken. 

Lucas, inga problem. Fröken sade att han är generös, hjälper gärna de andra, mycket närvarande, intresserad och tidig i utvecklingen. Det är ju skönt att han inte visar sin trotsiga sida på dagis...

Natalie ska börja skolan nästa år ty här börjar de skolan de året de fyller 6 år, och det gör ju Natalie i september nästa år. Inga problem med skolstart, hon hänger med och är på ”rätt nivå”, eller hur man ska uttrycka det. Hon är också mycket hjälpsam, hjälper de mindre med jackor och skor utan att fröken behöver fråga och så vidare. Ett litet orosmoln finns dock kvar när det gäller hennes koncentration eller reaktionsförmåga. Detta enligt fröken, men jag kan inte nejka till att jag också har noterat detta. Det är svårt att beskriva, men ibland är hon någon annanstans i tankarna och hänger inte med i diskussionen. Det är som att hon inte hör, men jag tror inte det är något fel på hörseln. Nåja, fröken vill att hon åter genomför ett kognitivt test (hon har redan gjort det genom sjukhuset i Bellinzona för drygt ett år sedan men inget ovanligt noterades). Det kan ju inte skada. Det skulle vara intressant att få veta vad vi kan göra för att hjälpa henne, särskilt i skolan då hennes mentala närvaro är viktig för att kunna följa med på lektionerna och lära sig.

Dansskola

I torsdags var jag med och tittade på Natalies danslektion. Det var ”öppna dörrar”. Detta sker bara en gång om året, de andra dagarna är dörrarna stängda och inget tjuvtittande är tillåtet. De är så söta de små flickorna i sina ljusrosa balettkläder. Natalie var glad att jag var med, men var ganska blyg att visa vad hon kan. Lucas satt med och tittade han med. Han ville ta över min telefon och fota och tillslut fick jag ge honom ett tuggummi för att sitta still och låta bli min telefon...

Lucia på dagis

I onsdags var jag och Camilla (en annan svensk mamma vars son går i samma dagisgrupp som mina barn) på dagis och bakade pepparkakor och lussade. Vi började med att baka pepparkakor; 26 barn i åldrarna 3-6 år och 3 vuxna (jag, Camilla och dagisfröken). Det var kul men ganska stressigt. Alla barnen ville ha hjälp med att kavla och lägga på plåt, samtidigt. Jag tror dock att barnen hade mycket roligt, och det var ju därför vi gjorde det. Efter bakningen klädde sig de svenska barnen i Luciakläder. Sjungandes tågade de in i ett ganska mörkt rum och alla de andra barnen satt stilla och tittade på. Sankta Lucia, Blinka lilla stjärna, Midnatt råder och Staffan stalledräng sjöng de. De var så duktiga! Efter detta berättade jag lite för barnen om Lucia och hur vi firar det i Sverige. Det känns speciellt att barnen kan få gå Luciatåg, precis som jag själv när jag var barn.

På eftermiddagen hade den Svenska barngruppen sin träff hemma hos en av de svenska mammorna. Hon hade bakat underbart goda lussekatter och vi åt och åt och åt. Tack Johanna! Utan dig hade jag inte fått äte en enda lussebulle denna jul. Jag har inte hunnit/orkat baka saffransbullar i år. Ni i Sverige är lyckligt lottade som kan köpa färdiga bullar om ni inte orkar baka. Njut för mig med!

Julmusik

Nu har jag tagit fram julskivorna. Det var sent, jag brukar göra det redan i slutet av november, men det har varit så mycket att göra att jag glömt bort det. Musiken lyssnar jag på i bilen när jag åker till och från jobbet och så sjunger jag med så hela bilen skakar. Tur att jag är själv i bilen. Den första julskivan som jag spelade i morse var med Carola. Hon har en underbar röst som gjord för att sjunga stämningsfulla jullåtar och om jag vrider upp volymen tillräckligt högt när jag sjunger med så överröstas mina tafatta försök att låta som henne. Gläns över sjö och strand....

Det känns som att alla måsten och andra diverse inbokningar inför jul är under kontroll så kanske kan jag nu slappna av och bara njuta...

Tiden går

Det har snart gått två år sedan Natalie blev sjuk. Det har gått fort men ändå inte. Mycket har hänt och jag tänker inte lika mycket på tiden då hon var sjuk. Om det inte vore för stödstrumpan och ärren på kroppen så syns ingenting på Natalie. Hon talar ännu mycket om sjukhus och doktorer och beskriver ibland minnesbilder lite ihopblandade. Själv kommer jag ihåg allting, men detaljer börjar blekna. Förra året var jobbig, särskilt vintern då Natalie ofta hade feber och hosta. Nu har ytterligare ett år gått och jag tror jag kommer vara lugnare om Natalie blir sjuk och får hosta (hon har inte varit det ännu denna vinter).

Jag kommer nog vara extra beskyddande ett bra tag till. Jag vaccinerar mot influensa. Om ett annat barn dricker från mina barns glas så tar jag genast bort glaset och så vidare. När de är på dagis är det dock svårt att kontrollera men Natalie är mycket noga själv. Jag vet inte om det ligger i hennes personlighet eller om hon har blivit det efter mina uppmaningar att man inte ska dricka från andras glas, stoppa saker i munnen och att det är viktigt att tvätta händerna för att undvika att bli smittad. Hon vägrar te.x. använda en gaffel om hon tror att någon har haft den i munnen, äta från en kaka som någon annan bitit av, eller äta något som legat på golvet och så vidare.

Vi träffar ibland personer som vi inte kände för två år sedan och alltså inte vet vad vi gått igenom. Ibland undrar de varför Natalie har en stödstrumpa, Natalie visar ofta upp den stolt. Det är svårt att förklara. Det var ju ett ganska komplicerat förlopp och inte bara en åkomma. Ska man ens försöka. Jag säger ibland bara: Hon har strumpan för att hon var mycket mycket sjuk för två år sedan och fick en blodpropp i ljumsken som följd. Endel vill veta mera, andra inte. Nämner man hjärnblödning så blir det så laddat.

Lungorna är det vi oroar oss för mest. Det var ju där det började och vi vet inte varför hon fick ett sådant allvarligt förlopp. Troligtvis är det hennas svaga punkt och det gör oss naturligtvis oroliga. Hjärnblödningen, som var en följd av sjukdomen, ger oss en annan typ av oro. Att det ska ha givit konsekvenser på Natalie. Hennes inlärningsförmåga, koncentration eller annat. Vi kommer aldrig att veta det exakt. Vi vet ju inte hur hon skulle varit om hon aldrig blivit sjuk. Dagisfröken har kommenterat att hon tycker Natalie har problem med just koncentrationen och vill ha henne under speciell observation och utredning. Jag tycker hon verkar normal. Jag skulle själv ha svårt att behålla koncentrationen på dagis med 23 barn och bara 1 fröken. De neurologiska undersökningarna (som var mycket detaljerade) har visat att hon ligger inom de normala gränserna. Vi ska på föräldramöte i morgon och då vill jag att fröken förklarar sig lite bättre. Jag är rädd att Natalie ibland observeras lite extra just för att hon vet Natalies bakgrund. Vi får se vad som kommer fram.

Lucia i Lugano

I går gick de svenska Luganobarnen, tillsammans med en svensk kör, Luciatåg pà Piazza Riforma i Lugano. Oh va söta de var! O va fint de sjöng! Detta var det allra första riktiga Luciafirande för mina barn. De var så duktiga alla små och stod stilla i säkert 30 minuter.

Skidor

Visst fanns det snö så det räckte! Första dagen var barnen två timmar i skidskola. Det var en hel grupp barn som satte på sig skidorna för första gången. För Natalie var det alldeles för enkelt.

Andra och tredje dagen tog vi privatlektioner till båda barnen i stället. En instruktör till båda två. Det kostade lika mycket och var bra mycket effektivare. Efter detta klarade Lucas till och med att ta sig ner själv! Duktig pojke.

Natalie fick sedan åka i de riktiga backana en eftermiddag med pappa. Hon är riktigt duktig och åker även mycket fort.
Vi hade fint väder och varken för varmt eller kallt. Allt var helt perfekt förutom när vi fastande i en hiss och då vi ringde på hjälp förklarade en man (pà Schweizertyska) att vi skulle få vänta på hjälp i en timma. Med barnen på gränsen till panik lyckades Christian bända upp dörren och vi kom ut tillslut.

Julgran

Nu känns det som att jag är klar med julpynt och julbak. Julgranarna är klara (en liten och en stor). Jag och barnen klädde den stora granen i lördags. Dukar, tomtar och ljus står på plats. Samma sak på samma plats varje år. Några nya figurer inhandlade i Alsace har fått ta plats bland det gamla. Jag har bakat pepparkakor, 4 andra sorters kakor och mjuk pepparkaka. Anledningen till allt bakande var att jag hade bjudit in mina kolleger med partner och barn på the och kakkalas i går. Det blev riktigt trevligt, 18 stycket blev vi, trots att ett gäng hade irrat bort sig i Lugano och kom relativt sent. Det gänget stannade därför sent och åkte inte förrän vid 19.30. Det blev snabba ryck att göra i ordning middag och få barnen i säng.

I kväll måste vi packa eftersom vi åker till bergen på onsdag. Meningen är att vi ska åka skidor, alla fyra, men vi får se hur det blir. Det finns nästan ingen snö. Det finns ett badhus som får fungera som backup annars.