Vårstress

Det är lite stressig period just nu. Det är väl kanske alltid så när skolavslutningen närmar sig. Lucas har varit hos psykiatern och ska dit imorgon igen. Inga nyheter direkt men vi har i alla fall försökt bli lite ”snällare” hemma och ta oss lite mera tid till att prata och lyssna. Man får riktigt bita ihop för att inte explodera många gånger för han kan vara så otrevlig och egoistisk. Svenska skolan har haft avslutning. Nu på söndag blir det fotbollsturnering och helgen efter är det gymnastikuppvisning för båda barnen.

I morgon ska Natalie till allergolog för vi ska försöka få klarhet i hennes krattande och prickar på kroppen. Nästa vecka är jag borta med jobbet hela veckan...  

Odontologer och annat

Lucas öppnade fler paket på torsdagskvällen. Han fick styltor, bilbana, skateboard och diamanter till sin skattkista. Vi gick även på restaurang som Lucas hade valt och åt en pizza på kvällen.

I fredags, efter gymmet, tog jag mig tid och bokade lite tider: till ortoped för att mäta ut en ny stödstrumpa till Natalie, till hudläkare för att undersöka Natalies eventuella allergier. Och så ringde jag till odontologen, men han jobbar inte på fredagar. Tandläkaren ringde nämligen i torsdags för han hade konsulterat odontologen angàende Lucas tandsituation och de tyckte inte det var så bråttom att dra ut Lucas extratand. Jag undrade varför, det måste väl vara bättre att dra ut den nu så den inte stör tänderna som ska komma upp under? Han tyckte jag skulle ta kontakt och prata med odontologen. Men han jobbade som sagt inte i fredags.

I lördags så fokuserades dagen på Natalies ballettuppvisning. Hon skulle vara på teatern redan klockan fyra och uppvisningen började klockan sex. Det gick jättebra, hon var sååå duktig. Efteråt gick vi ut och åt alla tillsammans. Lucas var duktig och satt snällt och tittade på uppvisningen. Det blev sent isäng och Lucas fick väckas på söndagmorgonen klockan nio eftersom fotbollsträningen börjar redan halv tio. Natalie gick till svenska skolan.

 

Det var även Mors dag i söndags. Lucas hade redan gett mig sitt paket på lördagen för han kunde inte vänta. Det var en jättefin vas som han hade dekorerat själv på dagis. Natalie hade en hjärtformad ballong som de fick på balletten som hon skulle ge mig. Tyvärr så pangade den redan på kvällen. Stackarn va ledsen hon blev. Jag köpte en blomma till mig själv och en till svärmor. Vi åkte till svärföräldrarna och åt tårta på söndageftermiddagen. Lucas fördelsedagskalas har vi flyttat till nästa söndag och det var nog tur för det spöregnade i söndags och kalaset skulle ha fått vara inomhus. Håller tummarna på fint väder till nästa söndag.

Jag ringde till odontologen angående Lucas tänder i måndags morse med hopp om att få tala med odontologen själv. Men se det fick jag inte. Jag fick snällt boka en tid för att få konsultation, trots att jag bara ville höra hans utlåtande angående diskussionen han haft med tandlälaren. Första lediga tiden i slutet av juni, en tisdag klockan 10.45. Då jobbar jag och blir tvungen att ta en halv dag ledigt. Suck. Jag ringde åter till tandläkaren för att kommentera detta, det var ju trots allt han som sade att jag skulle ringa och tala med odontologen. Han ska höra av sig till mig igen. Dessutom har jag bokat tid till en annan odontolog för ytterligare en utvärdering. Det känns viktigt att det tas rätt beslut för Lucas skull. Hu vad kämpigt med alla läkarbesök här och där...

Själv så har mitt problem med vätska i kroppen kommit tillbaka. Det började i fredags med att jag märkte att jag pinkade så lite. Det har fortsatt och varje morgon såg jag en ökning på vågen. I morse visade vågen hela tre kilo mer än normalt! Om detta fortsätter får jag väl ringa till doktorn igen. Jag kan inte förstå vad detta beror på!

Jag har även fått blå naglar efter träningen. Det beror antagligen på att jag sprungit längre sträckor än vad jag gjort förut och att skorna är för små. De känns inte små men fötterna svullnar kanske upp under träningen och därför har endel tånaglar blivit blå. När ska jag hinna handla nya skor???  

Imorgon ska Lucas till psykiatern. Direkt på morgonen. Det ska bli intressant att se om Lucas öppnar sig för honom och om terapin kan ge resultat.

Lucas 6 år idag!

Idag är det Lucas födelsedag. Han vaknade och var på glatt humör och öppnade några paket redan på morgonen. Resten får han ikväll. Han har varit på dagis som vanligt och jag jobbar, men jag åker hem lite tidigare. Han har valt restaurang till i kväll. Jag blev förvånad att han faktiskt vill gå ut och äta för han brukar bara vilja vara hemma. Men, men... Han är ju stor pojke nu!

I går var Natalie på dansgenrep hela eftermiddagen. Lucas var på 6-årskontroll hos barnläkaren och det gick bra. Han växer och utvecklas som han ska. Sedan var jag och Lucas hemma och bakade kakor. Han älskar att baka. Att släppa honom lös i köket betyder dock att man måste storstäda efteråt, men han hjälpte till med både diskning, dammsugning och golvtvättning. Duktig kille!

Vad sade då psykiatern?

Egentligen var det mest vi som pratade, jag och Christian. Vi berättade i stort sett allt som jag skrev om igår.

Psykiatern sade att Lucas har typiska beteenden för ett barn med mycket dålig självkänsla. Han känner sig inte mycket värd och är därför ytterst känslig när han misslyckas med något och provar ständigt att få bekräftelse. Det kan uttrycka sig på olika sätt och i Lucas fall så har han byggt en mur runtomkring sig själv som skydd. För att inte bli sårad så har han intagit rollen som en tuff och stark person. På detta sätt försvarar han sig från smärta, sorg, rädsla och kränkthet. Hans ilska gör att han ska slippa känna jobbiga känslor och istället fokuserar han på att bli överlägsen andra. En så kallad falsk makt. Egentligen är han väldigt maktlös, rädd och utsatt.

Hur det har blivit så kan man ju undra och analysera, men viktigast är att fundera över vad vi ska göra för att hjälpa honom ur denna dumma spiral som han hamnat i. Ju fler utbrott (trots, krav, ilska, slagsmål etc.) som han får, desto fler tillsägelser får han och desto sämre känner han sig...

Vi fick både konkreta exempel och generella indikationer på hur vi bör gå vidare. Det kommer inte bli enkelt för det innebär att vi måste ändra tankesättet när det kommer till uppfostran. Vi ska nu i möjligaste mån lyssna på Lucas och vara honom till lags. Det betyder mycket för honom att få känna att han blir hörd och kan få sin vilja igenom. Det kan låta helt galet, och det sade jag också till psykiatern. Han kan väl inte få bestämma och styra över oss? Då lär han sig ju inte att respektera andra och att det finns gränser? Psykiatern menar att i Lucas fall så har han inget problem med att förstå hur man egentligen ska beté sig och vilka gränser som gäller, om så vore fallet så skulle detta naturligtvis vara fel väg att gå. I Lucas fall så försöker han bara känna sig hörd och bekräftad. Då måste han få ”vinna” lite. Motgångar för honom (som kan kännas små och oviktiga för oss) blir oändligt stora tragedier för honom. Detta är typiskt för någon med dålig självkänsla. De måste därför bli besvarade. Han måste få känna att vi lyssnar på honom och tar honom på allvar. Vi måste naturligtvis dock påpeka när hans agerande inte är acceptablet och hur hans skulle kunna agera nästa gång samma sak inträffar. Det är inte lätt att förklara. Låter detta rimligt?

 

Nästa onsdag ska Lucas få prata med psykiatern själv.       

Lucas

I kväll ska jag och Christian till barnpsykiatern igen och tala om Lucas. Det går upp och ner och ibland tycker vi att allt är okej och på väg till det bättre, men ibland är det ohållbart. Det är svårt att förklara egentligen, men med ett ord kan man säga att han är arg!

Det uttrycker sig på många sätt.

Han är arg och har ingen förståelse för oss andra, saknar samarbetsvilja och kräver att vi ska göra det ena och det andra; klä på honom, bära honom osv. Vid matbordet handlar konflikten oftast om att han inte äter det som han sagt att han vill äta. Till exemper att han ska ha en dubbelsmörgås, jag föreslår att han börjar med en och tar en till om han orkar, men han insisterar och det slutar alltid med att han inte orkar. Fast det verkar som att han gör det med flit, han VET att han inte kommer att äta upp redan när han ber om smörgåsarna. Han sitter inte ordentligt, lägger fötterna på bordet, äter med händerna osv. Han söker konflikt.

Han är oftast emot alla förslag på aktiviteter, trots att vi vet att det är roliga saker, han sätter sig på tvären bara för att han har bestämt sig för det. Om vi låter honom föreslå aktivitet kan han inte komma på något. Det är svårt att göra något tillsammans med honom för han tycker att allting är tråkigt, han leker inte med leksaker och gillar inte spela spel, vill aldrig åka någonstans. Det enda som verkar fungera är när han leker med systern, han är väldigt fäst vid henne. Hon är dock ofta hos kompisar eller på någon aktivitet.

Han saknar förmåga att sätta sina intressen åt sidan och tänka på andra och deras känslor. Han ska styra och bestämma (även i leken med kompisar) och ger sig inte. Han är känslokall och kallar oss och andra med fula ord, slåss så fort någon gör den minsta sak som han inte gillar och verkar inte berörd av att han gör någon illa.

Han känner inte var gränsen går, den absoluta gränsen som man bara inte överträder. Han kan dra av en hel massa hår från systern, riva sönder ett viktigt papper eller springa rakt ut i gatan i protest. Det är som att han är så impulsiv att han inte kan se konsekvensen av det han gör. Dessutom tycker vi även att han inte ser faran i vissa handlingar och man måste hela tiden passa att det inte händer något.

Det är svårt att bjuda hem kompisar för man måste passa hela tiden det blir alltid bråk och några föräldrar och barn har sagt att de inte vill bjuda hem honom mer. Om vi åker och handlar eller äter på restaurang (som vi försöker i möjligaste mån att undvika med honom) så gör han sitt bästa för att förstöra situationen. Han upprepar hela tiden att han vill hem och springer runt, drar i saker och allt han kommer på för att förstöra för oss andra. Han vill inte delta i aktiviteter, men de han ändå gör (musikskola, svenska skolan, fotbollen...) så hör vi ofta att han har varit bråkig och inte reagerar på tillsägelser. Musikskolan fick han till och med sluta för han förstörde för de andra.

Allt detta kanske låter hemskt men det uppvägs naturligtvis att att han inte ALLTID är sådan. Han kan vara mycket go och förstående och klarar ibland perfekt alla dessa situationer (klä på sig själv, gå på restaurang, leka med andra barn, äta ordentligt). Han vet vad som är rätt och fel och han är mycket intelligent för sin ålder. Han är mycket medveten om alla dessa problem och vi pratar mycket om det med honom. Själv säger han att han inte vet hur han ska göra, att han inte klarar att göra de rätta sakerna och jag tror han mår ganska dåligt själv av allt detta, Det är klart, han är ju hela tiden den som blir tillsagd. Vi vet inte hur vi ska vända allt detta behöver hjälp med hur vi ska bemöta honom på bästa sätt. Ofta blir vi arga allihop och det förstör för hela familjen. Visst anklagar man sig själv, att jag som förälder har gjort fel. Att jag har misslyckats och förstört en av de viktigaste personerna i mitt liv. Att det är mitt fel att Lucas alltid är arg och trist och nästan inte har några kompisar. Inte blir det bättre av att man känner dömmande blickar från andra föräldrar (mest mammor) och att folk (som säkert bara vill hjälpa till) kommer med diverse kommentarer om hur vi ska göra, som om vi inte redan försökt allt detta.

Vi var redan hos barnpsykiatern för 1.5 år sedan, nu ska vi tillbaka. Hoppas vi kan få lite hjälp. Att bara prata av sig lite kan nog kännas skönt.

 

 

Helgen

I helgen var jag ensam med barnen. Christian var i London. På lördagen åkte vi ner till svärföräldrarna och hälsade på. Jag passade på att storhandla medans barnen var kvar hos dom. Vi lunchade tillsammans och sen åkte vi hem där vi stannade hela eftermiddagen. Barnen lekte i trädgården och med granntjejen. Söndagsförmiddagen hade Lucas fotbollsträning, det gick bra. Han brukar vara emot att åka och bråka lite under träningen för han tycker det håller på för länge (90 minuter), men det gick bra denna gång. Natalie och jag tittade på. Efteråt var vi kvar hemma och barnen lekte med grannen.

Lucas har gjort inbjudningar till födelsedagsfesten som han ska ha på söndag eftermiddag. Hoppas det blir fint väder så barnen kan vara i trädgården. Lucas fyller år på torsdag, men då jobbar både jag och Christian. På lördag är det Natalies stora dag, dansuppvisningen! De övar och övar och har ett genrep ingen på onsdag.

Dans, tandläkare mm

Onsdagen var fullbokad. Lucas skulle varit hos tandläkaren kl 8 på morgonen, men dagen innan ringde tandläkaren och flyttade tiden till kl 16 på eftermiddagen. Det var nog tur eftersom vi kom hem sent på tisdagen från flyget. Lucas kunde sova fram till kl 8.10, sen var jag tvungen att väcka honom för att han skulle hinna till dagis innan kl 9. Efter det så tvättade jag bilen och handlade. Sedan hade jag tid hos gyn. Jag skulle vara där kl 9.35, men fick vänta i över en timme eftersom gynekologen var tvungen att åka till sjukhuset och assistera en födsel. Seden en snabbvända hem för att lämna maten och efter det hämta barnen på dagis och skola. Snabblunch (importerade fiskbullar) och så fixa i ordning Natalie till balett-genrepen. Hon skulle vara där redan kl 13.30. En snabbis hem för att packa upp, tvätta kläder och plocka iordning, sen hämta Natalie kl 15.30. Och så direkt till tandläkaren. Puh!

Lucas fick göra en panoramaröntgen av alla tänder och i underkäken ser allt helt normalt ut. Problemen finns i överkäken. Lucas har saknat en mjölktand (en sidoframtand) och har nu även denna mesiodens (övertal) som har skjutit bort en mjölktand (framtanden). Den ska tas bort. Nu såg tandläkaren att Lucas saknar två permanenta tänder (sidoframtänderna). Detta sker hos ca 1.5% av befolkningen. Vi gör inget åt detta nu, men när Lucas blir lite äldre måste vi ta ställning till om två konstgjorda tänder ska sättas in, eller om alla tänder helt enkelt jämnas ut (trycks ihop) så att det inte syns att någon tand saknas. Jag blev inte så chockad av detta för jag känner en person som har precis samma sak. Hos honom har de jämnat ut de tänder han har. Jag hade inte märkt något om han inte hade berättat det. Det första som ska ske nu är att dra ut ”drakulatanden” och observera hur den permanenta tanden växer ut.

Natalie balettträning gick bra. Läraren berömde Natalie och sade att hon varit jätteduktig. Roligt att höra. Natalie tycker verkligen det är roligt att dansa. Hon stretchar och övar hemma när hon får tillfälle.

I går var ledig dag. Christian åkte iväg tidigt till Zurich för att hämta hem sin pappa från sjukhuset. Barnen hade kompisar hemma som de lekte med hela dagen. Jag hann ut och springa på eftermiddagen innan regnet kom. Idag jobbar jag för att ta in lite av de förlorade arbetsdagarna när jag var i Sverige. I helgen åker Christian till London med några kompisar. Då får vi se vad jag hittar på med barnen.

Gotland

Resan till Gotland för mig och Lucas gick bra. Det är alltid lite tröttsamt; två flygbyten med timmars väntan mellan avgångar, men det gick bra. Natalie, som varit så stolt att få vara hemma själv med Pappa, grät när vi åkte. Stackarn. Vi kom fram på kvällen på fredagen och hade sedan tre hela dagar och på tisdagen åkte vi hem igen.

Vi hade jättetur med vädret Det var sol och varmt hela tiden och vi kunde vara mycket utomhus. Lucas lekte mycket i trädgården och vi var även ute och cyklade. Vi hann med pic-nic på stenkusten, glass i Visby, besök hos min farmor, shopping mm.

Natalie och Christian hade haft det bra, varit ute och cyklat och sedan åkt till Zurich och besökt barnens farfar på sjukhuset. Han har opererat höften. På väg till Zurich hade de stannat och besökt Affoltern rehabiliteringshem, där Natalie bodde i ca 3 veckor efter sin sjukdom. Hon kunde inte minnas någonting av stället. Fyra år har passerat...