Pappa, vi har inte glömt dig. Du finns, och kommer alltid att finnas, i våra minnen.
Tio långa år utan dig. Så mycket har hänt som vi hade velat dela med dig. Du ville vara kvar, men sjukdomen tog dig ifrån oss, alldeles för tidigt. Det kan vi inte ändra på.
Livet har gått vidare, men du lever kvar i oss. I våra tankar, i våra minnen och i våra hjärtan.
Vem vet? Kanske finns du ändå här bredvid. Vandrar vid vår sida. Stöttar oss i motgångar och glädjer dig åt våra lyckliga stunder. Det vill vi gärna tro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar