Förra helgen hade vi besök av en italiensk familj som bor i närheten av Zürich och som vi lärde känna på intensivavdelningen i Zürich. Deras nyfödde son, som föddes med allvarligt hjärtfel, låg bredvid Natalie i flera veckor. Han låg i en liten liten säng med många tjocka slangar och kämpade för sitt liv. Han blev opererad av de bästa och mår bra nu! Föräldrarna är underbara omtänksamma personer som till och med bad för Natalie när läget var som sämst. Innan de kom på besök trodde jag det skulle bli jobbigt att återuppleva alla jobbiga minnen men det var faktiskt riktigt trevligt och kändes skönt att ha någon att tala med som faktiskt var där och såg det vi såg. Deras äldste son är i Natalies ålder och de lekte så bra tillsammans. Gick hand i hand när vi var ute och promenerade. Jättegulligt.
I fredags var jag och Christian på ett föredrag på Bellinzona sjukhus. Det var läkare som talade om första hjälpen. Vad man ska göra och vad man inte ska göra om olyckan är framme. En doktor talade om feber, infektioner och hosta. Han berättade att det lyckligtvis är väldigt ovanligt med mycket farliga infektioner och att förra vintern endast ett barn i Ticino dog av pneumokockinfektion och ett barn "nästan" omkommit. Det var Natalie han syftade på. Det nya vaccinet som kommer, som inkluderar 13 olika pneumokocker, hade räddat detta barn och undvikit att Natalie insjuknade. Ibland tycker jag att det känns som att Natalie hade en sån enorm otur. Fast man kanske ska se det som att hon hade en enorm tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar