Söndagen den 24 januari 2010

Det var då allt började. Natalie hade hosta, feber och mådde allmänt dåligt. Dagen innan verkade hon helt frisk. En vecka senare var hon nära döden. Nu har nästan exakt ett år passerat och Natalie är återigen frisk. Jag tänker inte på sjukdomstiden lika ofta som tidigare. Ibland blir vi dock påminda. Natalie med. Fast Natalie verkar inte minnas tiden som något jobbigt eller smärtsamt. Hon är inte rädd för vare sig sjukhus, doktorer eller sprutor och ibland nämner hon saker hon minns på ett helt naturligt och okänsligt sätt. Fast en sak som hon inte gillade och som hon talat mycket om de senaste veckorna är ormarna som ett par från zoo i Zürich kom med till sjukhuset. De knatade in på rummen i tron att göra det lite roligare för de stackars sjuka barnen. Både jag och Christian hoppade till och Natalie verkade definitivt inte road. Ibland på kvällarna så måste jag försäkra henne om att hon inte har några ormar under sängen och så måste jag stänga dörren så att inga ormar kommer in. Hon är rädd för tjuvar med men det är Barbapappas fel och inte sjukhusets.