Efter det så åkte vi in till Zürich där vi tog in på hotell Hottingen. Hotellet låg mycket nära Kinderspital och där känner vi igen oss väl efter alla promenader vi gjorde för 1.5 år sedan fast trots det så gick vi vilse i regnet när vi letade efter en restaurang som vi varit på förut. Vi hittade tillslut en annan restaurang som fick duga. Hotellet kan jag varmt rekommendera, nyrenoverat och rent. Barnen uppskattade mycket frukosten då de fick nutella på brödet (det får de aldrig hemma).
På torsdagen var det dags för ultraljud och läkarbesök. Det är uppenbart att Natalie inte minns så mycket av sin tid på sjukhuset från de frågor hon ställde. Fast det är väl lika bra det. Natalie gillade inte alls ultraljudet. Hon har gjort ultraljud förut och inte reagerat likadant. Hennes ögon var tårfyllda och hon vägrade titta doktorerna i ögonen. De talade till henne på tyska som hon inte förstår och det måste ju vara väldigt förvirrande. Det var ganska jobbigt att ha med Lucas med för han krävde sin del av uppmärksamheten. Läkaren undersökte Natalie och mätte benstorleken. Hennes högra ben är fortfarande svullet men en aning mindre än sist. Hon tyckte vi skulle fortsätta med strumpan och komma tillbaka om ett år ellet två! Stackars Natalie som hade hoppats bli av med den där förbaskade strumpan. Nåja, det kunde varit värre. Vid mycket varma dagar så tyckte hon dock att vi kunde strunta i strumpan. Ändå det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar