måndag 6 juni 2011

Tålamod

Att bli förälder innebär många utmaningar. För tillfället är det mitt tålamod som sätts på prov. Det är oftast Lucas som bidrar till detta. Jag älskar ju min son jättemycket och han kan vara så gullig och snäll men att vara hans mamma har på sista tiden blivit mycket krävande och jobbigt! Han ska testa alla gränser hela tiden och vissa dagar vill jag inte vara hemma med honom. Stackare, det verkar inte vara helt lätt att vara 3 år. Han tampas nog med att inte veta om han ska vara liten eller stor. Han vill kunna klara allt och blir så arg och frustrerad när det är något han inte klarar men man får inte hjälpa till. Å andra sidan finns det saker som han vägrar göra för att han är för liten, enligt honom själv. Dessa utfall är förklarliga och jag kan förstå dom.

Det är jobbigare när han blir upprörd och skriker och inte lyckas tala om varför. Han bara skriker rakt ut och det finns inget jag kan göra för att lugna honom. Han vill inte kramas och inte prata. Ibland lägger han sig på mattan och gråter och skriker och slår med armarna omkring sig. Ett utfall kan brja för minsta småsak som att han inte får en godisbit innan frukosten. Det brukar sluta efter ett tag och då kommer han fram till mig och vi kramas. Detta kan ske flera gånger om dagen. Det är mycket påfrestande men jag försöker vara konsekvent. Om jag skulle ge den där godisbiten han vill ha så vill han bara ha en till och så blir det ett utbrott i alla fall.

Det tråkigaste är dock när han gör dumma saker med flit, som att förstöra Natalies saker, rita med penna på bordet och på kläder, kasta leksaker nerför trappan, slänga mat på golvet, vända vattenglaset upp-o-ner, klättra på köksbänkarna, beté sig allmänt illa i affären och så vidare. Han ska alltid ta på allting och försöka förstöra. Han vet vad som är rätt och fel, men han vill helt enkelt inte göra det rätta. Hans betéende får ju konsekvenser och jag försöker vara tydlig med att påpeka dom innan. Om han betéer sig illa vid matbordet får han ingen efterrätt t.ex. och det gör honom ledsen, men han gör om samma sak dagen efter i alla fall. Det är riktigt tråkigt och det gör mig så besviken.

Inga kommentarer: