Katten har kommit tillbaka

Den låg där jag redan letat 2 gånger. Samma dag som Drulle försvann så lekte Lucas med sin resväska. Det var ju naturligt att han hade packat ner den i väskan. Senare på dagen ställde jag undan väskan i garderoben där den ska vara. Jag hade redan tittat i väskan 2 gånger, ingen Drulle, men i lördags när jag skulle packa väskan eftersom vi skulle sova borta så hittar jag honom där. I ytterfacket.

Var är Drulle?

Lucas har tappat bort sin favoritkatt, Drulle. Var kan den vara? Han är egentligen inte så bekymrad av detta. Han säger att han har nog gömt sig någonstans. Jag kan dock inte sluta fundera på va' katten han har tagit vägen? I fredags morse låg Drulle i hans säng, det är jag säker på.



Det var egentligen min gosekatt när jag var liten och den är döpt efter min riktiga katt som försvann år 2005. Vi hade den riktiga Drulle från det att han var några veckor gammal, sommaren 1991 om jag minns rätt. Så här såg han ut:

Vårblommor

Långsamt börjar våren komma. I går hade vi 16 grader och sol och påskliljor blommar för fullt. I dag regnar det i och för sig, men i morgon ska det bli sol igen.

3 mars

Den 3 mars förra året så lämnade Natalie sjukhuset i Zürich och vi åkte till rehabiliteringshemmet i Affoltern. Det var en obeskrivbar känsla att sätta Natalie i bilen och åka från sjukhuset. Rehabiliteringshemmet gav inte intryck av att vara ett sjukhus, och det kan man kanske inte säga att det är heller. Det fanns läkare närvarande dagtid men de hade enligt mig långt ifrån samma erfarenhet som läkarna på Kinderspital i Zürich. Detta gjorde oss även mycket nervösa för Natalie behövde ännu många läkemedel och hade diverse problem som krävde doktorernas ingripande under de dryga 3 veckorna som vi bodde där.



Den 3 mars varje år tänker jag lite extra på min barndomskompis Cecilia som dog i cancer när hon var endast 20 år gammal. Den 3 mars var hennes födelsedag.

Ett avslutat kapitel

Natalies kognitiva undersökningar där hon fick genomgå diverse test är avklarade och de påvisar inga som helst svagheter. Natalie fick över medel när hon jämfördes med resultat från barn i samma ålder. Det betyder att hon med all säkerhet inte längre har några men av blödningen som hon hade i hjärnan för drygt ett år sedan. Magnetresonansen visar att blodkoaguleringen är helt absorberad och det kvarstår endast ett litet ärr som inte ger några som helst men på Natalie. Alla som från och med nu skulle tycka att Natalie verkar konstig får nu nöja sig med den enkla förklaringen att detta helt enkelt är Natalie! Hon har karaktär.

Jag fick allt...

...som jag önskat mig på min födelsedag. En CD, ett våffeljärn, en pedikyr och lite kort och sms. Dessutom så fick jag spendera hela dagen med min underbara familj, vilket jag inte fick förra året.

Vilken vecka!

I fredags fick Natalie feber och hosta.
I lördags fick Lucas diarré och senare pà natten kräktes han. Jaha, magsjuka. Natalie verkade bättre.
I söndags var det ganska lungt. Lucas åt nästan ingenting och hade nära 40 graders feber.
I måndags steg Natalies feber till över 39 grader och hon hade en jobbig hosta så det blev besök hos barnläkaren. Blodprov visade dock på virus och ingen bakteriell infektion (CRP 12). Lucas började äta men på kvällen fick han diarré igen.
I tisdags hade Natalie ännu hög feber men verkade aningen bättre. Lucas kräktes hela eftermiddagen och kvällen, fick inte behålla någonting.
I onsdags fortsatte Lucas att kräkas och var slö så det blev besök hos barnläkaren med Lucas. På eftermiddagen blev Lucas ännu sämre. Han ville inte leka, äta eller dricka och satt apatisk i soffan. Inte ens ett leende fick jag. Det blev färd till sjukhuset där Lucas fick vätskedropp eftersom han var uttorkad. Lucas mådde då genast lite bättre.
I dag var vi på återbesök på sjukhuset. Lucas mår bättre men han har fått behålla kanylen i armvecket ifall han skulle få ett återfall. Själv har jag feber och en jobbig hosta som bara blivit värre och efter ett besök hos min läkare konstaterades luftrörskatarr och jag har fått antibiotika. Natalies hosta verkar dessutom blivit sämre...

Och veckan är inte slut ännu...

Jag är trött

Trött på barnsjukdomar. Trött på feber, hosta, huvudvärk, illamående, kräkningar, diarré och allt vad det är. Jag är trött på barn som sänds tills dagis sjuka och på läkare som inte tar mig på allvar! Nu blir det karantän till båda är återställda.

Alla hjärtans dag

Den 14 februari är för många förknippad med alla hjärtans dag. En dag då man kanske ger någon liten sak till den man tycker om eller går ut och äter på restaurang.

Förra året var jag och Christian ännu i Zürich, Lucas i Ticino med Nonna och Nonno och Natalie var ännu kvar på intensiven. Vi skulle inte haft några problem med att gå ut och äta på restaurang, behövde ju inte ens tänka på barnvakt, men det var det sista vi kände för just då. Jag minns att jag tänkte att jag skulle ge vad som helst för att vi skulle få vara tillsammans, hela familjen, igen. Därför hade jag tänkt att i år på alla hjärtans dag skulle vi gå på restaurang, alla 4 tillsammans.

Detta var planen ända fram till i går. Efter en hel dag med trotsiga och viljestarka ungar så känner jag inte alls för att ta med de ut på restaurang. Nonna och Nonno har erbjudit sig att vara barnvakt och vi har tackat ja. Kanske betyder detta att jag långsamt har börjat bli mitt vanliga jag. Att jag inte hela tiden tänker tillbaka på vad vi gjorde vid samma tidpunkt förra året, utan istället lever i nuet. Vi är på väg att bli en helt vanlig familj igen.

Morbror Rune

Jag kände inte min morbror så jättebra men under de senaste dagarna har jag tänkt lite extra på honom. Jag minns när jag var barn och min familj åkte för att hälsa på honom och hans sambo i Gävle, där de bodde. Vi åkte med Gotlandsbåten. Jag tror det var första gången som jag lämnade Gotland. De har aldrig fått några egna barn, men sambon var dagmamma och jag lekte med en tjej som hette Jenny Lind, precis som den kända opersaångerskan. Jag och min bror tyckte det var kul att titta på tågen som passerade förbi huset. På Gotland finns inga tåg.

Sedan 15 år, eller ännu längre kanske det är, bor de på Gotland igen. Ofta såg man dom på marknader där de sålde saker i trä som de gjort själva. Min morbror snickrade och sambon målade. Jag har lite saker här i köket som de gjort.

Nu får jag inga fler minnen av min morbror. Han somnade in igår.