Den 14 februari är för många förknippad med alla hjärtans dag. En dag då man kanske ger någon liten sak till den man tycker om eller går ut och äter på restaurang.
Förra året var jag och Christian ännu i Zürich, Lucas i Ticino med Nonna och Nonno och Natalie var ännu kvar på intensiven. Vi skulle inte haft några problem med att gå ut och äta på restaurang, behövde ju inte ens tänka på barnvakt, men det var det sista vi kände för just då. Jag minns att jag tänkte att jag skulle ge vad som helst för att vi skulle få vara tillsammans, hela familjen, igen. Därför hade jag tänkt att i år på alla hjärtans dag skulle vi gå på restaurang, alla 4 tillsammans.
Detta var planen ända fram till i går. Efter en hel dag med trotsiga och viljestarka ungar så känner jag inte alls för att ta med de ut på restaurang. Nonna och Nonno har erbjudit sig att vara barnvakt och vi har tackat ja. Kanske betyder detta att jag långsamt har börjat bli mitt vanliga jag. Att jag inte hela tiden tänker tillbaka på vad vi gjorde vid samma tidpunkt förra året, utan istället lever i nuet. Vi är på väg att bli en helt vanlig familj igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar