Skol- och dagisstart

En vecka har gått sedan den första dagen i skolan. Hur gick det då? Bara bra! Christian hade tagit ledigt på morgonen och jag hade bytt dag på jobbet för att vara med denna dag.

 

Vi lämnade först Lucas på dagis. Han var lite ledsen eftersom inte Natalie skulle stanna där med honom. Han fick Natalies nalle med sig att krama.

 

 

 

Sedan gick vi med Natalie till skolan, som ligger precis bredvid. Natalie var glad och förväntansfull.

 

 

 

Rektorn hälsade alla välkomna ute på skolgården och de nya eleverna ropades upp med namn. Sedan fick vi gå med in en stund i skolsalen. Natalie tog skolbussen hem för att äta lunch och sedan tillbaka igen. Sedan hände faktiskt det jag fasat för, hon missade bussen hem på eftermiddagen! Där stod jag och Lucas och väntade på bussen, men hon var inte med! I samma ögonblick ringde min vän Camilla och sade att hon stod där med Natalie på skolgården. Om jag förstod rätt så hade Natalie tagit lite för lång tid på sig med skor och jacka och när hon kom ut hade bussen redan gått.

 

 

Snart börjar skolan!

Det är spännade. Vi räknar ner. Skolstart för stora tjejen (på måndag), skolstart i svenska skolan (på lördag) och så hennes sjätte årsdag (den tolfte september).


Det blir mycket nytt, men inte bara för henne, för mig med. Jag vet inte hur det går till här vid en skolstart. Men jag lär mig. De har ju inte låg-, mellan-, och högstadium utan först 5 år scuola elementare och sedan 4 år scuole medie. Morgonen börjar kl 8.30 och dagen slutar kl. 16.15 (11.45 på onsdagar). Till skillnad från förskolan äter de inte där. De har lunchpaus mellan 11.45 och 13.45.

I onsdags fick eleverna träffa sin lärare i skolan. Natalie har hamnat i klass 1B med en manlig lärare. Han verkar trevlig och jag har bara hört positivt om honom. Barnen fick färglägga ett körsbär, skriva sitt namn, klippa ut det och klistra upp det på ett träd på dörren. Jag antar det kommr hänga där under skolåret. Sedan fick de en liten läxa till skolstarten på måndag. På ett papper där läraren skrivit namnet på varje elev i skrivstil skulle barnet fylla i sitt namn tre gånger, med tre olika färger utan att lyfta på pennan. Ja, de börjar ju direkt med skrivstil här och inte stora bokstäver. Skolväskan är packad och klar, med mapp, pennskrin, tofflor och gympapåse. Och så läxan förstås som hon naturligtvis gjorde direkt vi kom hem.

Och så blir det skolbuss. Fram och tillbaka flera gånger om dagen.

Jag är lite orolig för hörseln. Kommer Natalie höra tillräckligt. Hörapparaten hjälper naturligtvis till, men hörseln blir inte perfekt med hörapparaten. Dessutom är det mycket störande om det finns mycket buller runtomkring. Hon måste även vara ordentlig och ta av och på apparaten när de har gymnastig och inte glömma den någonstans.
Vi var förresten på kontroll på sjukhuset i Luzern för en dryg vecka sedan och de var nöjda med hörapparaten och kunde även bekräfta att Natalies hörsel var oförändrad sedan sista kontrollen.

Föräldrasamtal

I fredags var jag och Christian på föräldrasamtal hos dagisfröken. 

Lucas, inga problem. Fröken sade att han är generös, hjälper gärna de andra, mycket närvarande, intresserad och tidig i utvecklingen. Det är ju skönt att han inte visar sin trotsiga sida på dagis...

Natalie ska börja skolan nästa år ty här börjar de skolan de året de fyller 6 år, och det gör ju Natalie i september nästa år. Inga problem med skolstart, hon hänger med och är på ”rätt nivå”, eller hur man ska uttrycka det. Hon är också mycket hjälpsam, hjälper de mindre med jackor och skor utan att fröken behöver fråga och så vidare. Ett litet orosmoln finns dock kvar när det gäller hennes koncentration eller reaktionsförmåga. Detta enligt fröken, men jag kan inte nejka till att jag också har noterat detta. Det är svårt att beskriva, men ibland är hon någon annanstans i tankarna och hänger inte med i diskussionen. Det är som att hon inte hör, men jag tror inte det är något fel på hörseln. Nåja, fröken vill att hon åter genomför ett kognitivt test (hon har redan gjort det genom sjukhuset i Bellinzona för drygt ett år sedan men inget ovanligt noterades). Det kan ju inte skada. Det skulle vara intressant att få veta vad vi kan göra för att hjälpa henne, särskilt i skolan då hennes mentala närvaro är viktig för att kunna följa med på lektionerna och lära sig.