Barnen talar

Igår hittade Lucas ett långt ljust hårstrå.
- Oh titta vilket långt hår. Långt som en lång rutschkana, säger Lucas.
- Det är mammas hår, lägger han till.
- Men det kanske är Natalies hår, säger jag.
- Nä, säger Natalie. Det är vitt, så det är mammas hår.
Hm, jo. Jag har fått en hel del vita hår på sista tiden.

När Christian kom hem från jobbet så kom Natalie springande fram till honom och halvskrek:
- Pappa, pappa! Mamma har gjort bollar med KAFFE i och barn fåååår äta dom!
Christian tittade ganska förvånat på mig.

Jag ska kanske tillägga att det var chokladbollar hon syftade på.

Äppelträd

Vi har en massa buskar och träd planterade i vår trädgård. De stod där när vi köpte huset och långsamt börjar vi lära oss vad det är för träd och buskar. Ett av träden är ett äppelträd. Det insåg vi ganska snabbt. I år har vi stora äpplen och i lördags bakade jag en äppelkaka med våra hemodlade äpplen. Det känns speciellt. Jag har inga foto som bevisar detta, men ni får tro mitt ord.

Oljud

Vi har två barn som sover som stockar för tillfället. Vi försöker njuta så länge det varar, men det är svårt att göra det med
- en hund i grannhuset som skäller vid alla möjliga tider på dygnet så det hörs i hela byn
- en kyrkoklocka som ringer vid varje hel och halvitmme, lite extra länge klockan 7 på morgonen och en himla massa extra på söndagarna
- en volvo grävmaskin som vid prick 7:00 börjar gräva nedanför huset. Det ska byggas ett nytt hus där.
Och inte kan vi göra något åt detta heller. Det skulle möjligen vara hunden i så fall...

Svenskakurs

Jag har fått kännedom att det finns en kurs i Svenska i Lugano som ska börja i oktober. Varje kurstillfälle varar 2 timmar och den är en gång i veckan. Nu tycker ju jag att Christian ska gå den kursen. Tycker inte ni det? Han verkar inte lika övertygad så jag har bestämt mig för att jag bara ska prata svenska hemma. Om han tycker det är jobbigt att inte förstå mig så kanske han tänker om angående kursen :-)

Lucas

För ovanlighetens skull tänkte jag skriva lite om Lucas. Lucas är en helgullig blond liten 2-årig pojke. Han är så gosig och vill ofta kramas och hålla handen. Han kan vara väldigt charmig och pratar och pratar och pratar- på italienska. Lucas sover ganska mycket och det är för tillfället inga problem med läggning. Han sover ca 2 timmar på eftermiddagen och 10-12 timmar på natten, utan att vakna. Han får bara ha nappen när han ska sova så ibland vill han gå och “sussa nanna” för att få nappen.

Men Lucas kan var en liten busig kille med. Han vet egentligen vad han inte får göra, och det är ju det viktigaste, men det som är jobbigt är att han hela tiden vill testa gränser. Han slänger saker omkring sig, gärna i huvudet på någon annan, han rymmer när det är påklädning, tandborstning eller blöjbyte, vilket resulterar i att vi måste jaga honom och bokstavligen hålla i honom. Det tycker han är jättekul. Vid matbordet åker ofta både mat och tallrik i golvet. Det hjälper inte att vi tvingar honom att plocka upp och äta upp det som hamnat på golvet. En gång hällde han ut sin pasta på gräsmattan, trampade i tallriken och maten. Med flit. Han fick då plocka upp pastan (som blandat sig med gräs), lägga den på tallriken och äta upp den.



Han är fenomenal på att testa hållbarheten på leksaker. Att en leksak går sönder och inte kan användas mer gör honom ingenting. Lucas äter det mesta. Inte bara mat utan även annat som ser intressant och gott ut; sand, leksakslera, gräs, döda flugor och andra små saker. Blä. Han är mycket fäst vid Natalie och vill jämt vara där hon är. Han blir så glad när Natalie leker med honom och han försöker härma allt hon gör. Han blir inte så ledsen om mamma eller pappa åker hemifrån, men om Natalie åker så blir han jätteledsen. Det kommer nog bli jobbigt för honom i höst när Natalie ska gå på dagis. Lucas börjar ju först nästa år.

Lucas är en typisk pojke som gillar traktorer, grävmaskiner, flygplan och motorcyklar, men så fort de börjar låta då kommer hans andra sida fram. Då blir han rädd och vill genast upp i famnen och hålla handen. Han är rädd för åskan också och andra saker som låter, t.o.m kyrkoklockorna. Vad han dock inte är rädd för är smärta. Han slår sig ständigt. Han är jämt full med blåmärken och skrubbsår. En gång ramlande han i en affär och fick ett skärsår mellan ögonen. Ett stygn. En gång klämde han tummen så att nageln fick tas bort. Tre stygn. Det tog några månader för den nya nageln att växa ut. I lördags fick han en gunga i huvudet. Det såg ganska otäckt ut. Han grät i en halv minut sen torkade han tårarna och sade: Nu gråter jag inte mer! Och så började han leka igen som om inget hänt. Detta är våran Lucas i korta drag. Och vi älskar honom precis som han är!

Ett sjukhusbesök är avklarat...

...och det var inte vilket läkarbesök som helst. Detta besök handlade om lungorna och njurarna. Natalie stod så duktigt still när två röntgenbilder togs av lungorna och sen var hon även jätteduktig när det gjordes ultraljud av njuror och närliggande organ. Efter detta fick vi tala med Professor/Doktor Bianchetti som är välkänd barnläkare i Ticino och överläkare på barnavdelningen på Bellinzona sjukhus. Han är även specialiserad på nefrologi (njurens funktion och sjukdomar). Det var han som tog beslut att skicka Natalie till Zürich den 28 januari. Bara de inte rör Natalies näsa så är hon med på allt. Hon visade lyckligt upp sin klocka på armen och berättade för alla sköterskor och läkare allt som Lucas inte klarar av eftersom han bara är två år gammal. Själv är hon nästan fyra och ska snart börja på dansskola. Lungorna och njurarna såg bra ut! Natalies blodtryck var perfekt. Blodtrycket är en god indikation på att njurarna mår bra. Vi ska ännu lämna urinprov (Natalie vägrade pinka i muggen på sjukhuset) där någon proteinhalt ska mätas. Doktorn var mycket glad över att se hur bra Natalie mår och sade att han hade varit mycket engagerad i Natalies fall. Hon befann sig på gränsen mellan liv och död och valde rätt sida. Han talade lite om en tvåårig flicka från Mendrisio som tragiskt nog inte klarat sig.

Vi fick svar på alla våra frågor. Jo, han rekommenderar att Natalie ska vaccinera sig med det ny 13-valenta pneumokockvaccinet som just godkänts i Schweiz. Det 7-valenta vaccinet har hon ju redan fått men det finns skydd mot ytterligare 6 aggressiva pneumokockbakterier i det nya vaccinet, varav en är bakterien 19A som orsakade Natalies svåra lunginflammation och HUS (hemolytic uremic syndrome). Hon kan ju teoretiskt få en infektion av den bakterien igen. Han rekommenderar även att ta de årliga influensavaccin som kommer till vintern. Natalie riskerar att drabbas av en extra jobbig influensa. Vi talade om HUS och det faktum att en syssling till Natalie också drabbats av HUS för några år sedan. Det är ju ett mycket ovanligt syndrom. Det har dock utretts om detta har en genetisk orsak och det har det inte. Natalie fick HUS som en komplikation av hennes pneumokockinfektion och hennes syssling fick den av E.coli bakterier. Ett mycket ovanligt sammanträffande helt enkelt.

Natalie var glad och sjöng i bilen på väg hem. Själv tänkte jag på de stackars föräldrarna i Mendrisio.

Dagisfunderingar

Framför oss har vi en månad full av sjukhusbesök med Natalie. Jag håller på att lista alla frågor jag har till de olika doktorerna. Det är så många funderingar som rör sig i huvudet och ibland kan jag ligga vaken i timmar på nätterna och tänka tillbaka. Jag hoppas att allt kommer se bra ut, men är rädd för att det ska upptäckas något som inte är bra. Fast det finns ju inga tecken på att så skulle vara fallet. Natalie är precis som förr och ser fram emot att börja på dagis och dansskola. Natalies "favorit-dagis-kompisar" har börjat skolan, men jag hoppas att hon kommer få nya favoriter. Liksom förra året så fick jag glädjetårar i ögonen när jag såg Natalies namn på listan över dagisbarn som skickades hem till oss. Förra året för att det kändes så speciellt att min lilla flicka skulle börja på dagis. I år för att glädjen var så stor att bara se hennes namn där på listan.

Vila

Nu är semestern slut, för den här gången. Jag är på jobbet, Christian är på jobbet och barnen är hos nonna och nonno idag. Jag fick frågan av en kollega om jag är utvilad. Utvilad? Det blir man väl inte på semestern? Inte om man har små barn ialla fall. Vår semester var full med utflykter hit och dit. Vila får jag göra på jobbet!

Packar om

Vi är nu tillbaka hemma efter en lyckad semester i Sverige. Vädret kunde varit bättre men vi fick några soliga dagar och hann med i stort sett allt vi planerat att hinna med. Vi fick även en jättevarm och solig dag då vi kunde åka till stranden.


Idag är vi hemma och håller på att packa om för att åka till bergen i eftermiddag.

Turister på Gotland

Vi har hunnit med att åka till sommarland och Pippihuset två gånger. Barnen tyckte det var jätteroligt att köra radiobilar, åka bergodalbana och andra karuseller. Vi har haft det lite sådär med vädret men det kunde varit värre. Vi har även handlat ÄNNU mer kläder. Vad gör man annars när det regnar...? Vi får hoppas att allt får plats i väskorna. I dag har vi varit på en pool och strandanläggning i Roma (min hemby).

Igår kväll var mormor och hennes sambo barnvakt och jag, Christian och min bror var på Status Quo konsert. Det var kul att göra något annorlunda. Jag vet inte när jag var på konsert sist. Det var ca 2000 i publiken och vi var nog bland de yngsta.

Lucas pratar en himla massa, men nästan uteslutet på italienska. Han har dock lärt sig säga: "Snälla mormor, kan jag få en klubba?". Han har även lärt sig säga sitt eget namn rätt. Han sade Lucas utan s på slutet förut, men nu har han fått kläm på det. Det är lite roligt när han pekar på barn i lekparken och skriker Bimbo! Bimbo verkar ha en annan betydelse på svenska...

Natalie trivs och har inte några större problem med svenskan. Det hörs att italienska är modersmålet, men hon skiftar mellan språken obehindrat.

Nu är vår vistelse på Gotland snart slut. Vi åker hem på fredag. Nu får vi börja planera för nästa besök.