Lucas

För ovanlighetens skull tänkte jag skriva lite om Lucas. Lucas är en helgullig blond liten 2-årig pojke. Han är så gosig och vill ofta kramas och hålla handen. Han kan vara väldigt charmig och pratar och pratar och pratar- på italienska. Lucas sover ganska mycket och det är för tillfället inga problem med läggning. Han sover ca 2 timmar på eftermiddagen och 10-12 timmar på natten, utan att vakna. Han får bara ha nappen när han ska sova så ibland vill han gå och “sussa nanna” för att få nappen.

Men Lucas kan var en liten busig kille med. Han vet egentligen vad han inte får göra, och det är ju det viktigaste, men det som är jobbigt är att han hela tiden vill testa gränser. Han slänger saker omkring sig, gärna i huvudet på någon annan, han rymmer när det är påklädning, tandborstning eller blöjbyte, vilket resulterar i att vi måste jaga honom och bokstavligen hålla i honom. Det tycker han är jättekul. Vid matbordet åker ofta både mat och tallrik i golvet. Det hjälper inte att vi tvingar honom att plocka upp och äta upp det som hamnat på golvet. En gång hällde han ut sin pasta på gräsmattan, trampade i tallriken och maten. Med flit. Han fick då plocka upp pastan (som blandat sig med gräs), lägga den på tallriken och äta upp den.



Han är fenomenal på att testa hållbarheten på leksaker. Att en leksak går sönder och inte kan användas mer gör honom ingenting. Lucas äter det mesta. Inte bara mat utan även annat som ser intressant och gott ut; sand, leksakslera, gräs, döda flugor och andra små saker. Blä. Han är mycket fäst vid Natalie och vill jämt vara där hon är. Han blir så glad när Natalie leker med honom och han försöker härma allt hon gör. Han blir inte så ledsen om mamma eller pappa åker hemifrån, men om Natalie åker så blir han jätteledsen. Det kommer nog bli jobbigt för honom i höst när Natalie ska gå på dagis. Lucas börjar ju först nästa år.

Lucas är en typisk pojke som gillar traktorer, grävmaskiner, flygplan och motorcyklar, men så fort de börjar låta då kommer hans andra sida fram. Då blir han rädd och vill genast upp i famnen och hålla handen. Han är rädd för åskan också och andra saker som låter, t.o.m kyrkoklockorna. Vad han dock inte är rädd för är smärta. Han slår sig ständigt. Han är jämt full med blåmärken och skrubbsår. En gång ramlande han i en affär och fick ett skärsår mellan ögonen. Ett stygn. En gång klämde han tummen så att nageln fick tas bort. Tre stygn. Det tog några månader för den nya nageln att växa ut. I lördags fick han en gunga i huvudet. Det såg ganska otäckt ut. Han grät i en halv minut sen torkade han tårarna och sade: Nu gråter jag inte mer! Och så började han leka igen som om inget hänt. Detta är våran Lucas i korta drag. Och vi älskar honom precis som han är!