Julfirande

Hemma håller vi på att förbereda oss inför julen. Barnen öppnar sina paketkalendrar varje dag som mormor har gjort i ordning. I gårkväll fick Lucas en äcklig låtsasorm. Blä, den ser så riktig ut. Han gillar den men jag vågar inte ta på den. Varje kväll sjunger vi jullåtar och Lucas kan första versen i Staffan-låten utantill. Vi har bakat lussebullar, pepparkakor och gjort kola och ischoklad (som redan är slut). Alla julkort är utskickade och julklappar inhandlade.

I går var det en liten julfest på dagis och barnen hade övat in sånger och en liten show, eller vad man ska kalla det. De var jättegulliga! Natalie spelade ängel och så hade de barn som var Josef, Maria osv. De hade även en liten 3-veckors bebis som var Jesusbarnet. Natalie som varit sjuk i några dagar (feber och hosta) har inte varit med och övat så hon sjöng inte så mycket men det gjorde inget.

I natt kommer den svenska tomten och lägger julklappar under granen. De öppnar vi nog på morgonen. På eftermiddagen tittar vi nog på Kalle Ankas jul, som vi har på DVD, om inte barnen vill se något annat, vilket troligtvis är fallet. Barbapapà är populärt just nu.

Vi ska ha lite buffé-liknande mat på kvällen då svärföräldrarna kommer till oss. Jag tänkte det skulle bli lax (rökt och marinerad), sill, salami, paté, ägg, Jansson, rödbetssallad, köttbullar, laxtartar, laxmousse och anka (hittade ett recept på anka marinerad i tryffelolja så det ska jag prova). Vi skippar skinka och kokt potatis. Jag har inte bestämt mig men kanske blir det ris à la Malta till efterrätt.

Den Schweiziska tomten kommer och lägger fler julklappar under granen natten därpå (lyckligt lottade barn med två tomtar, eller hur?!). Men den Schweitziska tomten ska även hämta Lucas nappar och ge dem till mindre barn som behöver dem bättre. Stackars Lucas. Och stackars hela familjen som kommer få allvarliga sömnrubbningar pga denna dumma tomte.

Den 25e ska vi till Christians kusin och fira Schwezisk jul. Vi blir nog runt 15 stycken tror jag.

Planerade sjukhusbesök

Förra veckan skulle Natalie till sjukhuset och göra en psykologisk utvärdering (vet inte det korrekta begreppet på svenska). Den ska visa om Natalie är återställd efter sin hjärnblödning eller om hon har några svårigheter på något plan. Jag antar att de testar koncentration, koordination etc. Vi kunde tyvärr inte åka för det snöade så mycket och jag vågade inte köra upp till Bellinzona. Ny tid i slutet av januari.

I januari (den 6e) ska vi även till sjukhuset i Zürich för kontroll av benet. Det ska utvärderas om stödstrumpan som Natalie har använt sedan i maj har hjälpt eller om det behövs en längre strumpa som eventuellt täcker hela låret och ena skinkan. Jag hoppas att hon inte behöver det för jag vet inte om hon skulle acceptera den. Den hon har idag, som slutar nedanför knäet, accepterar hon och det är inga problem att sätta på den på morgonen. Å andra sidan, om hon behöver en längre strumpa, så är det ju bättre att hon använder den nu medans det är vinter.

I slutet av januari (den 26e) så ska även Natalie göra magnetresonans (MR) av hjärnan. Då ska hon sövas, stackaren.

Dansskola och dagis

Förra veckan var jag med på Natalies danslektion. Oj va de är söta de små flickorna i sina rosa ballettkläder. Natalie är inte den bästa dansösen men hon har roligt och det är ju det viktigaste.

Förra veckan var jag och Christian med Natalie på dagis. Varje år får föräldrarna vara med en halv dag och följa barnen och se vad de gör. Det är olika föräldrar på olika dagar. Det var kul att se och så fick jag bekräftat att Natalie är väldigt blyg. Inte så mycket med de andra barnen, men med fröken. Jag och Christian fick hjälpa till att klä på barnen ytterkläder när vi skulle gå till gymnastiken och klä på och av gymnastikkläderna. Vilket jobb det måste vara för fröken Benedetta när hon är ensam med 18 barn! Oj, oj, oj. I januari börjar även 3 nya småttingar så då blir de 21!

Lite funderingar kring andras kommentarer

Jag försår att det som hände Natalie är mycket ovanligt. Inte bara hade hon en allvarlig lunginflammation, men hon fick dessutom en massa komplikationer. Det är ibland svårt att tro att hon bara hade en enorm otur. Hon var en helt frisk 3.5 åring som inte ens behövt antibiotika tidigare i sitt liv.

När jag talar med andra föräldrar får jag känslan av att endel (inte alla!) intalar sig själva att något vi gjort, eller inte gjort, måste ha frambringat detta. Eller att Natalie av någon anledning var svagare och därför drog på sig allt detta. Det säger de ju naturligtvis inte rakt ut. Jag tror att de intalar sig själva detta för att föräkra sig om att detta inte skulle kunna hända deras barn. Och det kan jag förstå. Jag tänkte likadant när svininfluensan var på tal förra vintern. Jag vaccinerade inte mina barn, och inte mig själv heller, för vi var inte i riskgruppen och det var ju bara personer i riskgruppen som blev allvarligt sjuka. Plus att de var ytterst få som omkom så sannolikhetan var ytterst liten. Eller? Nä, så var det ju egentligen inte. De var inte alla i riskgruppen och även om de som blev allvarligt sjuka eller dog inte var så många så betyder det inte att det inte kunnat vara mina barn eller jag själv!

För någon månad sedan talade jag med en mamma till en pojke på Natalies dagis. Hon undrade hur vi har det etc. Jag berättade att Natalie mår bra, men att vi naturligtvis är rädda att Natalie ska ha ett nedsatt immunförsvar och lätt ska få en infektion i lungorna och att vi åter igen ska hamna på sjukhus. Skulle hon klara sig denna gång?
- Men ni ger väl vitamintillskott!? Säger mamman. Det är ju jätteviktigt!
- Nej, det gör vi inte.
Visst, hon ville säkert bara hjälpa till, men tror hon verkligen att lite vitaminer skulle hjälpa mot de allvarligaste infektionerna, de infektionerna som vi är rädda för? Det tror inte jag, men det kanske är bättre att hon får tro det. Jag vet inte.

För två veckor sedan talade jag med en annan mamma som har 3 barn. Hon frågade också hur vi har det och hur Natalie mår. Ja, hon mår bra, men vi är så rädda så fort hon hostar lite, svarade jag.
- Ja, men du måste ju ge det där örtéet som de säljer på apoteket som heter blablabla (minns inte längre). Det har hjälpt mot hosta på alla som jag känner. En av mina vänner har ett barn som så lätt fick lunginflammationer. Nu ger hon detta té och barnet har inte hostat sedan dess!
- Jaha, nej det har jag aldrig hört talas om. Tänk om jag känt till detta té i januari då kanske vi hade sluppit vara med om allt. Eller?

Förra veckan talade jag med en ny kollega på jobbet. Han började efter Natalies sjukdomstid och visste ingenting. Jag berättade lite kort vad som hänt. Pneumokockinfektion som ledde till ARDS, HUS, ECMO, hjärnblödning och blodpropp osv... Jag berättade att pneumokocken A19 som Natalie fick inte finns med i vaccinet idag, men att ett nytt vaccin är på väg ut på marknaden där denna pneumokock är inkluderad. Jag inser att denna man, som har 2 små barn, är en av dessa som väljer att inte vaccinera sina barn över huvud taget. Vet han inte att det dör barn i Schweiz varje år just för att de inte varit vaccinerade mot sjukdomen (mässligen tex)!? Det är kanske mycket ovanligt, men sannolikheten är ju definitift inte så låg hos ovaccinerade barn. De flesta barn är ju vaccinerade. Han menade på att vaccineringar frambringar allergier etc. Vem har inbillat honom detta? Aven om det skulle vara fallet så har jag då hellre ett allergiskt barn än inget barn alls!

Det känns lite som mitt kall att informera om detta nya vaccin till andra småbarnsföräldrar, men jag känner ofta att det inte når fram. Ja, ja svarar de bara. Och tyst tänker de: det som hände Natalie kan ändå inte hända mitt barn. För det är ju såååå ovanligt, och mitt barn äter minsann sina vitaminer varje dag!

Natalie på skidor

Vi var i St.Moritz i helgen och Natalie åkte skidor (nerför) för första gången! Efter 2 stycken entimmarslektioner klarade hon att ta sig ner själv. Hon var glad och motiverad och vill åka ännu mera skidor! Det var så roligt att se!

Så trots att barnen sov dåligt på nätterna, en allmänt jobbig Lucas som inte ens ville åka pulka (han ville helst stanna inomhus), bilköer och en punktering på bilen så blev helgen lyckad.

Nedräkning till Jul

Nu börjar nedräkningen till jul. Det är en mysig period men även fylld med saker som måste hinnas med. Vi har många middagar, caffekalas och julmarknadsbesök inbokade. Vi har redan avklarat julklappsinköpen till barnen men det är ju egentligen det lättaste. Det är svårare att komma på något till oss själva och för att inte tala om till svärföräldrarna. De fyller dessutom 60 år båda två inom de närmaste månaderna. Fast med lite kalendrar med foton på barnen så kommer vi långt. Uppå det så ska jag vara borta genom jobbet 4 dar denna vecka och nästa helg åker vi till St.Moritz. Därför var det självklart att julgran, julpyntningen, trädgårdsbelysning och pepparkaksbak skulle vara avklarat denna helg. Och det blev det !



Natalie och Lucas kunde även prova sina skidor i trädgården, för natten till i söndags föll den första snön för denna vinter och täckte gräsmattan.

Julpyssel

Några svenska mammor som bor här i Lugano, och jag själv, har börjat träffas ibland med barnen. 4 mammor, 2 barn var och ett barn på väg. Vi har än så länge bara setts hemma hos någon av oss och med så många barn varav de äldsta är 4 år gamla så blir det ganska livat vill jag säga. Barnen talar olika mycket svenska även om de alla naturligtvis förstår svenska mycket bra. Min Lucas är väl en av dom som talar minst svenska men jag tror definitivt att det kommer märkas förbättring för varje gång vi ses. Kul!

Vi har dessutom vågat oss på lite pyssel tillsammans med barnen. Igår så gjorde vi tomtar och de blev ju jättefina. Eller hur?

Sopgubbar

I går körde jag bakom sopbilen och barnen tittade på när gubbarna tömde sopor bak i sopbilen.
- När jag blir stor så ska jag bli sopgubbe, sade Lucas.
- Jag med, sade Natalie.
- Mamma, får vi det när vi är stora, undrade Natalie.
- Ja visst får ni det, om det är det ni vill, svarade jag, men tycker ni inte det är läskigt att ta i massa sopor då?
- Nä, jag ska ha vantar, sade Lucas.
- Och mössa, sade Natalie.
...

Svenska eller italienska

Våra Schweizertyska vänner stannade i två nätter. Det var trevligt. De har en liten tvåårig dotter som är motsatsen till Lucas. Blyg, tystlåten, alltid glad, klarar äta maten utan att kladda ner sig allt för mycket och gillar inte grönsaker. Ja, där ser man hur olika de kan vara. Vi talar engelska när vi ses för det är det enda gemensamma språket. Pappan är engelskman. Vi skulle kunna tala franska men det tycker vi nog alla är mer komplicerat. Min barn förstår inte engelska men verkar ha bestämt att våra vänner förstår svenska. Eller så tycker de att svenska liknar engelska mer än italienska för de insisterade på att tala med våra vänner på svenska. Ganska kul egentligen. På så sätt fick ju mina barn öva lite mera på svenska. Vi får bjuda hit de lite oftare.

Sverigebesökarna är på väg hem

Idag åker mina släktingar hem till Sverige igen. Vi har haft en dryg vecka tillsammans och jag tycker vi har hunnit med en hel del. Lite rundturer, restauranger, sightseeing, lekparker, bakning och julpyssel. Barnen fick dela sovrum eftersom min bror sov i Natalies rum. Det gick bra och jag tror de tyckte det var lite mysigt att sova tillsammans. Vi får se ikväll hur det går när de åter igen ska sova separat. Fast det blir inte mitt problem för jag ska åka tåg till Basel ikväll och kommer hem på torsdagkväll. Jag ska följa en kurs genom jobbet. I helgen får vi nya besökare, vänner från norra Schweiz, men de ska bara stanna över helgen.