Jag försår att det som hände Natalie är mycket ovanligt. Inte bara hade hon en allvarlig lunginflammation, men hon fick dessutom en massa komplikationer. Det är ibland svårt att tro att hon bara hade en enorm otur. Hon var en helt frisk 3.5 åring som inte ens behövt antibiotika tidigare i sitt liv.
När jag talar med andra föräldrar får jag känslan av att endel (inte alla!) intalar sig själva att något vi gjort, eller inte gjort, måste ha frambringat detta. Eller att Natalie av någon anledning var svagare och därför drog på sig allt detta. Det säger de ju naturligtvis inte rakt ut. Jag tror att de intalar sig själva detta för att föräkra sig om att detta inte skulle kunna hända deras barn. Och det kan jag förstå. Jag tänkte likadant när svininfluensan var på tal förra vintern. Jag vaccinerade inte mina barn, och inte mig själv heller, för vi var inte i riskgruppen och det var ju bara personer i riskgruppen som blev allvarligt sjuka. Plus att de var ytterst få som omkom så sannolikhetan var ytterst liten. Eller? Nä, så var det ju egentligen inte. De var inte alla i riskgruppen och även om de som blev allvarligt sjuka eller dog inte var så många så betyder det inte att det inte kunnat vara mina barn eller jag själv!
För någon månad sedan talade jag med en mamma till en pojke på Natalies dagis. Hon undrade hur vi har det etc. Jag berättade att Natalie mår bra, men att vi naturligtvis är rädda att Natalie ska ha ett nedsatt immunförsvar och lätt ska få en infektion i lungorna och att vi åter igen ska hamna på sjukhus. Skulle hon klara sig denna gång?
- Men ni ger väl vitamintillskott!? Säger mamman. Det är ju jätteviktigt!
- Nej, det gör vi inte.
Visst, hon ville säkert bara hjälpa till, men tror hon verkligen att lite vitaminer skulle hjälpa mot de allvarligaste infektionerna, de infektionerna som vi är rädda för? Det tror inte jag, men det kanske är bättre att hon får tro det. Jag vet inte.
För två veckor sedan talade jag med en annan mamma som har 3 barn. Hon frågade också hur vi har det och hur Natalie mår. Ja, hon mår bra, men vi är så rädda så fort hon hostar lite, svarade jag.
- Ja, men du måste ju ge det där örtéet som de säljer på apoteket som heter blablabla (minns inte längre). Det har hjälpt mot hosta på alla som jag känner. En av mina vänner har ett barn som så lätt fick lunginflammationer. Nu ger hon detta té och barnet har inte hostat sedan dess!
- Jaha, nej det har jag aldrig hört talas om. Tänk om jag känt till detta té i januari då kanske vi hade sluppit vara med om allt. Eller?
Förra veckan talade jag med en ny kollega på jobbet. Han började efter Natalies sjukdomstid och visste ingenting. Jag berättade lite kort vad som hänt. Pneumokockinfektion som ledde till ARDS, HUS, ECMO, hjärnblödning och blodpropp osv... Jag berättade att pneumokocken A19 som Natalie fick inte finns med i vaccinet idag, men att ett nytt vaccin är på väg ut på marknaden där denna pneumokock är inkluderad. Jag inser att denna man, som har 2 små barn, är en av dessa som väljer att inte vaccinera sina barn över huvud taget. Vet han inte att det dör barn i Schweiz varje år just för att de inte varit vaccinerade mot sjukdomen (mässligen tex)!? Det är kanske mycket ovanligt, men sannolikheten är ju definitift inte så låg hos ovaccinerade barn. De flesta barn är ju vaccinerade. Han menade på att vaccineringar frambringar allergier etc. Vem har inbillat honom detta? Aven om det skulle vara fallet så har jag då hellre ett allergiskt barn än inget barn alls!
Det känns lite som mitt kall att informera om detta nya vaccin till andra småbarnsföräldrar, men jag känner ofta att det inte når fram. Ja, ja svarar de bara. Och tyst tänker de: det som hände Natalie kan ändå inte hända mitt barn. För det är ju såååå ovanligt, och mitt barn äter minsann sina vitaminer varje dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar