Arbetstid

Efter många nattliga funderingar över hur jag vill ha det med tidsfördelningen jobb/hemma så tog jag mod till mig och frågade om en reducering av min arbetstid från 80 till 60%. Jag förklarade att jag känner att jag inte klarar av att följa hemmet så som jag skulle vilja. Det är så många saker att hinna med; sjukhus, terapier, läkare, tandläkare, bank, post, handla osv att det inte blir någon tid över att vara med barnen. Det har varit så stressigt den sista tiden att jag sovit dåligt och kan inte koncentrera mig på jobbet när jag är där. Två lediga dagar i veckan skulle göra situationen mycket lättare för mig. Mina överordnade var positiva och tyckte att det var ok. Naturligtvis hade de föredragit, för företagets skull, att jag jobbade mera men de förstod min situation. Skönt! Nu ska bara den översta chefen skriva under så är det bestämt. Från 1 oktober är jag hemma på onsdagar och fredagar.

På samma gång som jag är glad över att vara hemma mera så kan jag inte förneka att jag känner mig lite som en svikare mot jobbet. Jag började jobba i maj 2005. I januari 2006 blev jag gravid och mådde så dåligt att jag inte gjorde så mycket nytta fram till i juli då jag blev sjukskriven. Natalie föddes i september. Jag tog mammaledigt plus obetalt och började jobba i februati 2007. I oktober blev jag gravid igen och mådde dåligt under hela graviditeten. Lucas föddes i maj 2008 och jag började jobba i november. Under 2009 så var det ekonomisk kris och vi jobbade mycket lite (vilket visserligen inte var mitt fell). Vi skulle just börja jobba normalt när Natalie blev sjuk och jag åter igen var borta från jobbet i 4 månader. Jag tror jag varit mer borta än jag har jobbat i dessa år. Jag undrar vad de tänker om mig. Jag hoppas att jag nu äntligen kan få en fungerande vardag med regelbundna arbetstider och att det inte dyker upp några nya omständigheter som omkullvänder allt igen.