Vänner

Varför är det så svårt att få vänner? Jo, jag har vänner, men jag saknar en vän som man kan tala med om allt, som man träffar lite oftare än en gång i månaden, som man inte behöver avtala med flera dar innan man ska ses. Jag jobbar och är ju inte hemma alla dagar men jag tycker ändå att jag har försökt att få vänner under de år som jag bott här.

Det flyttade till exempel in en ny familj i huset närmast oss och mamman väntade barn samtidigt som jag. Jag blev hoppfull och trodde att med jämngamla barn så kan vi säkert ses ibland. De få gånger vi ses så är någon av oss på väg någonstans och vi lovar att ses nästa dag. Nästa dag passerar men jag ser inte röken av dom eller så har något annat viktigt dykt upp och det får skjutas på till en annan dag. Alla skollov och hela somrarna är de bortresta.

Det finns en annan familj (engelsktalande) nära oss och vi har hejat på varandra och sagt att vi måste ses någon gång, men det har inte blivit av. En annan tjej som gick på graviditetskurs tillsammans med mig när jag var gravid med Natalie har jag lyckats träffa några gånger men på sista tiden har det blivit väldigt komplicerat att ses. Vi sågs sist i december förra året.

I lekparkerna träffar jag många mammor. Lite hinner vi prata men mest är jag upptagen med att springa efter barnen. Mamman i en annan familj som bor nära oss kom faktiskt hem till oss en eftermiddag med sina tre barn. Jag bjöd då på kakor och bullar för att imponera. Då lyckas Lucas ha sönder bullfatet och en av döttrarna skar sig på en skärva och det ledde till besök på akuten och infektion i tummen. Nu vill de ju säkert inte komma fler gånger...