Allt gick bra. Barnen hade kul vid stranden och poolområdet. Vi åt en massa god fisk på restaurang på kvällarna. En gång hyrde vi cyklar. Det var höjdpunken enligt mig. Natalie satt bak på min cykel och Lucas satt bakom Christian. Barnen tjöt av gjädje. Oundvikligen så blev det en himla massa spring efter barnen. De nöjde sig inte med att gräva i sanden och bygga sandslott med oss utan skulle hela tiden springa runt och hitta på otyg. Vrida på alla vattenkranar, slänga sand omkring sig, springa in på toaletterna osv. Allt spring resulterade i några halkningar med gråt, blåmärken och lite blod som följd. Uppe i lägenheten kunde de nästan aldrig leka snällt trots att vi hade halva bilen full av leksaker. De skulle öppna och stänga alla dörrar, dra och vrida på allt som de hittade, rymma ut i korridoren och ringa på de andra dörrarna, hoppa i sängarna, öppna kyl och skåp och bråka med varandra. Trots det så hade vi det bra. Hela familjen samlad, friska och glada. Jag måste dock erkänna att det är skönt att vara hemma. Det har varit så mycket packande och uppackande i sommar. Nu vill jag bara få ordning i huset och vara hemma ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar