Sommarlov

Sommarvärmen har kommit. Lagom till sommarlovet. Barnens sommarlov alltså. Själv jobbar jag som vanligt hela veckan. Lördagen spenderade vi mest hemma i trädgården, förutom en sväng till affären för att handla. I går var vi på Monte Tamaro hela dagen. Där finns lekplats och en rodelbana som vi åkte alla fyra. Sen vandrade vi ner till mittenstationen och åt glass i sommarvärmen.

Idag har barnen börjat sommarsimskolan som de kommer gå till alla förmiddagar hela veckan och nästa vecka åker vi till havet i Toscana.   

Kinderspital och magsjuka

Vi tog in på hotel i onsdags kväll. Jag, Christian och Natalie. Hotellet var samma som vi bodde på förra året och vi hade till och med samma rumsnummer: 222.

Redan kl. 7.50 var vi på sjukhuset för anmälning. Sedan följde ultraljud av njurar och mage, allt såg fint ut. Sedan blev det mätning, vägning och urinprov. Natalie fick två emlaplåster på armarna för att blodprovstagningen inte skulle göra ont. Vi träffade sedan tre läkare på raken. Den första håller i studien som Natalie ingår i. Det är en studie som inkluderar ca 70 barn som alla haft HUS. Hon undersökte Natalie, tog blodprov och pratade. Det var första gången vi träffade denna läkare och hon var mycket förvånad av att se en så frisk tjej efter att ha läst journalerna. Hon berömde oss för att ha genomgått så många terapier (sjukgymnastik, logopedi, arbetsterapi etc) och menade att Natalie inte skulle återhämtat sig så bra utan dessa. Fast det är helt Natalies förtjänst enligt mig. Jag minns vilken kämparvilja hon hade när hon skulle lära sig att sitta, stå och gå igen.

Nästa läkare som kom är specialist på vener hos barn och hon tittade på benet, mätte och jämförde med förra året. Natalies högra ben är ännu störe än det vänstra, men hon har ingen tendens till ödem eller svullnader runt vaden. Skillanden mellan det högra och det vänstra benet är oförändrad sedan förra året. Eftersom Natalie har börjat klaga på stödstrumpan och sommaren är på intågande så tyckte hon att vi ska låta bli stödstrumpan helt över sommaren och observera vad som sker. Eventuellt kan vi beställa en kortare strumpa till hösten. Härligt, precis vad vi hade hoppats på!

Det sista läkarbesöket var med njurläkaren. Det var två år sedan vi sågs och även hon var mycket imponerad av Natalie. Hon såg henne när hon var som sjukast och tycker att det är lite av ett mirakel att Natalie i stort sett inte har några följder av sin sjukdomstid. Njurarna ska dock fortsätta att kontrolleras, men kontrollerna kan göras på hemmaplan.

Efter läkarbesöken fick Natalie lämna sju rör blod. Där var hon riktigt rädd och tårarna kom, men det var fort över och kl 11 var allt klart och vi lämnade sjukhuset.

 Jag får en konstig känsla av att besöka barnsjukhuset i Zürich. Många minnen kommer fram. Doften som är densamma och läkare som jag känner igen. Små sjukhussängar med små patienter. Ett helt sjukhus fullt med sjuka barn. Tanken får mig att rysa.

 Vi stannade för att äta lunch på vägen hem. Natalie började klaga på huvudvärk och hon kändes varm. Hon grät och åt ingenting. Christian gick iväg med henne och helt plötsligt kräktes hon! Vi trodde att hon kanske hade fått en reaktion av stressen och blodtagningen på sjukhuset, men när vi ringde hem och hörde att även Lucas kommit hem tidigare från dagis och hade kräkits så förstod vi att de hade fått magsjuka båda två. Stackars Natalie som fick sitta några timmar i bil innan vi var hemma. Det var ett litet tråkigt avslut på dagis, eftersom idag skulle varit sista dagen.  

Sommarlov och Zürich

Nu har sista dagisveckan inletts. Allra, allra sista för Natalie som börjar skolan den 3 september! Ett lååångt sommarlov väntar. Det känns lite konstigt eftersom sommarvärmen inte ännu infunnit sig. Regn, regn, regn var eviga dag.

På torsdag ska jag och Christian med Natalie till Kinderpital i Zürich för hennes årliga kontroller. Först blir det ultraljud av njurar och sedan två läkarbesök. Den ena för njurarna och den andra för benet. Kanske tas det urin- och blodprov med. Eftersom Natalie har klagat på ont i magen i ett antal månader skrev Christian ett e-mail till läkaren i dag och undrade om de inte kan göra ultraljud på magen med. 4 minter senare svarade läkaren: Visst kan vi det. Inga problem!

Vi ska vara där tidigt på morgonen så vi åker redan på onsdagkväll och övernattar. Nonna kommer och bor hemma hos oss med Lucas. De har en avslutningspicknick på dagis på torsdag då föräldrarna får komma med. Natalie, och vi, missar tyvärr denna, men nonna var glad för att hoppa in och följa med Lucas.

Barnen börjar sommarlovet med en veckas simskola. Meningen är att de ska simma i en utomhuspool, men vi får väl se hur det blir med det.

Dans och annat

Nu har min mamma och bror åkt hem till Sverige. Det reganade ganska mycket när de var här, så vi kunde inte hitta på så många roliga aktiviteter, det blev mest restauranger och affärer, men jag hoppas de tyckte det var roligt ändå. Till barnens glädje fick de nya heliumballonger av mormor (de som de fick av farmor och farfar i höstas har smitit ut genom fönstret). De nya är väl fastbundna i rummen.

Barnen sov i samma rum när våra gäster var här och de var lite ledsna i gårkväll när de insåg att de inte skulle fortsätta göra det.

I onsdags var det avslutningsfest på dagis och i lördags hade Natalies dansskola sin dansuppvisning. Det var roligt att se de små dansöserna, så gulliga. Vi tog många kort men inget blev bra. Natalie är längst fram till höger i första bilden och nr 5 från vänster i den nedre bilden.

Mycket nu

Jag skriver lite dåligt här just nu, men det är bara för att det är så fullt schema att jag inte hinner med. Nya biljetter är nu inhandlade, tack vare Nextjet och SAS. Natalie tränar för fullt inför dansuppvisningen nästa lördag. Det är många aktiviteter på dagis att hålla reda på, det verkar som att alla utflykter måste ske sista månaden innan sommarlovet. Vi har haft några riktigt varma dagar och Lucas har redan badat i sjön. Natalie avänder sin apparat och klagar inte.  

Förra helgen vandrade och pick-nickade vi och denna helg ska vi till Lausanne. Det är första gången jag kommer tillbaka till Lausanne efter att jag doktorerade år 2001-2005. Det ska bli spännande att se hur det har förändrats.

På måndag kommer min bror och min mamma och stannar en vecka.

Det var slutet...

...för Skyways. Jag har inte haft mycket positivt att säga om Skyways (förutom att de faktiskt bjöd på räkmacka och vin sist vi åkte till Visby!). Så vi får väl hoppas det kommer ett bättre flygbolag och ersätter flygningarna mellan Arlanda och Visby. SAS skulle inte vara så dumt, då skulle det vara lättare att boka biljetter när man ska vidare utrikes. Trist bara att konkursen ska behöva drabba anställda och resenärer, däribland min mamma och min bror som har bokat resa hit om två veckor och oss själva i augusti då vi bokat resa till Gotland. Hur ska vi reda ut detta? Krångligt!

Ledig dag

Igàr hade vi en härlig dag som turister. Promenad i solen, radiobilar, glass i solen, lunch pà uteservering och till sist besök pà lekpark där barnen fick sina första inlines.

 

Så här ser de ut

Natalie har nu haft sina apparater i drygt ett dygn. Hon hade de på hela morgonen på dagis idag, men tog av de när vi var på agriturismo med Svenska barngruppen på eftermiddagen. Hon tar av och på apparaterna själv. Jag tycker det låter jättestarkt när jag provat, men hon har inte klagat. Lucas är lite avundsjuk.

Så här ser de ut...

Första dagen...

…med hörapparat.

I förmiddags var vi hos audionom och Natalie fick sina nya fina lilafärgade Phonak Ambra. Natalie fick lära sig att sätta på de, ta av de och byta batterierna. Hon tyckte det kliade i öronen, men det vänjer hon sig tydligen med. Hon fick ett leende och det första hon sade var: Pappa, jag hör när du andas!

När vi kom ut så fortsatte hon le och sade hela tiden att hon hörde så mycket ljud; bilar, fåglar och vinden. Jag skjutsade Natalie till dagis och alla barnen var så nyfikna på hennes nya apparater, som för övrigt inte syns om hon har håret utsläppt.

Nu ska Natalie prova dessa apparater i drygt en vecka, sedan ska hon även få prova en annan modell. Förstärkninen är satt på 70% och kommer ökas successivt, annars skulle omställningen bli för stor.

Spännande!

Jag drömmer mardrömmar...

...om hörapparater! I natt drömde jag att Natalie fick en jättestor hörappart som var format som ett Hello Kitty huvud. Natalie var överlycklig, jag var mindre glad.

Igår var jag med Natalie hos audioprotesista (audionom kanske det heter på svenska?) och pratade hörapparater i nästan två timmar. Jag visste inte att det skulle bli så svårt att välja. För att göra en lång historia kort: Ju mindre apparaten är desto känsligare blir den. Känsligare mot fukt och slag. Dessutom räcker batterierna mycket mindre med de små apparaterna. Naturligtvis!

Till barn rekommenderas därför inte de allra minsta, utan lite robustare apparater med speciellt skydd mot fukt. Mamman (jag) vill gärna att apparaten ska var så liten och osynlig som möjligt, men Natalie kunde inte bry sig mindre om storleken. Hon vill ha en som är lila och hon vill ha den NU.

Förutom att välja typ av apparat, typ av slang som leder in ljudet i örat och färg på apparaten så ska man välja viljen kvalitet på ljudet man vill ha. Det allra bästa är kanske inte nödvändigt till ett litet barn? Fast vi vill ju naturligtvis ge henne det bästa och då blir det även ganska kostsamt. Två apparater med bästa ljudförstärkning (med whistleblock, windblock, ekoblock, noiseblock mm mm mm) kostar ca 8300 CHF. Av detta täcks 4170 CHF av försäkring var sjätte år. Jag antar att detta betyder att man normalt behåller en apparat i 6 år. Vi ska alltså välja för 6 år framåt! Visst kan man byta tidigare men då får man betala hela summan själv. Och så måste vi teckna försäkring ifall hon tappar den.

Nåja, efter en hel del tänkande så har vi nu valt i alla fall. Om 10 dar ska vi tillbaka och då får hon ta med den hem!