Ibland träffar vi vänner som vi inte sett på ett tag och alla frågar hur det är med Natalie och om hon är helt återställd. Jag vet aldrig riktigt vad jag ska svara. Jag skulle kunna säga: ja, hon är helt återställd, men det är nog inte helt sant. Det beror på hur man ser det.
Hon har ju blodproppen i benet och bär stödstrumpa. Det är ju en mindre sak i det stora hela, men vi vet inte ännu vilka konsekvenser detta kan ge Natalie när hon blir större. Blodprover har påvisat att Natalie inte har en genetisk benägenhet att få blodproppar. Hon fick sin blodpropp där kanylerna till ECMO suttit och hon kunde inte behandlas med propplösande pga hjärnblödningen. Doktorn talade ändå om att Natalie kanske kommer att få förebyggande sprutor med blodförtunnande vid längre flygresor eller andra stillasittande perioder (som om hon gipsar benet tex) och dessutom rekommenderade hon att avstå p-piller när det blir aktuellt.
Natalie gillar inte strumpan, men gör inte så mycket motstånd när den ska på. Ibland verkar hon stolt. I lekparken härom dagen så drog hon upp kjolen för att visa strumpan för en annan mamma och sade: ”Titta, jag har en strumpa för att mina ben är inte lika stora. Det är för att jag har varit på sjukhus!” Jag undrar vad mamman tänkte.
En tant som är bekant till mina svärföräldrar utbrast då hon fick se att Natalie hade stödstrumpa: ”MEN VAD HAR DU GJORT? VAD ÄR DET DÄR!?” Nog kan jag tycka att man kan vara lite diskretare... Det krävs så lite för att Natalie ska börja ifrågasätta strumpan.
När det gäller hjärnblödningen och lungor så är Natalie friskförklarad och njurorna testas en gång om året med urinprov och blodtryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar