Bilbarnstol

När Natalie inte längre fick plats i babyskyddet (bakåtvänd bilbarnstol till bebisar) så köpte vi en Bébé Confort Iseos (9-18 kg). Den skulle vara inte bara en av de säkraste men även bästa ur användarsynpunkt enligt TCS (motsvarande motormännens riksförbund) och fästs med iso-fix i bilen. Den var dyr men bara det bästa var gott nog till Natalie...

Vi har bara haft problem med denna stol. Iso-fix gick sönder nästan genast och sändes på reparation. Bältena vrider sig lätt och kärvar vilket gör det svårt att spänna bältet som man ska. Dessutom är det svårt att ställa in inklinationen om barnet somnar. Man måste även montera ur bältet för att ställa in höjden när barnet växer. Med våra andra, lite billigare, bilbarnstolar har vi inte upplevt några som helst problem. När vi för en månad sedan skulle flytta iso-fix stolen till en annan bil satt den fast! I går så bestämde vi oss för att stolen skulle ur bilen och det slöt med att efter en timmes arbetande med att få loss stolen fick Christian hämta metallsågen och såga loss den! Köp inte denna bilstol!

Friska

Kanske var jag för snabb med att skylla på dagis. Jag var ju sjuk innan Lucas, bara 2 dagar efter att vi kom hem från havet. Efter Lucas blev Natalie sjuk (och missade dansträningen) och i helgen var Christian sjuk (och missade födelsedagsfest av en bekant). Samma symtom allihop. Viruset kom nog från vår semester i Italien.

Nu är vi friska allihop. Barnen är på dagis och jag och Christian på jobbet.

Förra onsdagen var Natalie på 5-årskontroll hos barnläkaren. Hon vägde strax under 18 kg och var 110 cm lång. Precis på medellinjen. Hon fick ett antal kramar och pussar av doktorn som kallar Natalie för sin mirakelflicka. Nu på onsdag ska Natalie på sin årliga kontroll av njurarna på sjukhuset i Bellinzona. Jag förväntar mig inte att det är några problem med njurarna, men bättre med en kontroll för mycket än en för lite.

Dagisvirus

Lucas har fått sitt första virus efter dagisstarten. Han hade hög feber i fredagskväll och i lördags och är hemma från dagis idag. Att missa en dag på dagis är inte hela världen men han kunde tyvärr inte följa med på födelsedagskalas på söndagen heller. Jag fick åka själv med Natalie. Lucas mådde egentligen ganska bra men vi vill inte riskera att han får ett nytt virus innan han har återhämtat sig helt. Vi överdriver säkert, men det är nog helt normalt efter vad vi har genomgått.

Det känns konstigt när jag tänker på att Lucas nu är lika gammal som Natalie var när hon blev allvarligt sjuk. 3 år och 4 månader. Uppkopplad till alla möjliga slangar och maskiner. Så liten i den stora sjuksängen. Jag har aldrig visat bilder som jag tog från sjukhuset. Jag tog inte ens så mycket kort. När hon var uppkopplad till ECMO tog jag inte ett enda. Andå så ser jag det framför mig som om det var igår.

Barnkalas mm

I tisdags jobbade jag, som vanligt, fast jag var superförskyld och hade nästan inte sovit någonting. Jag skulle nog ha stannat hemma men vi hade ett möte som varit planerat i två månader som jag inte ville missa. Jag däckade klockan 20 på kvällen. Jag hade egentligen planerat baka kakor till Natalies födelsedagskalas, men jag orkade inte. Barnen hade sin första simlektion på eftermiddagen. Samma tid men två olika grupper. Jag var ju inte med, men de sade att det hade varit jätteskojigt.

I onsdags lämnade jag Lucas på dagis för första gången. I måndags var det ju Christian som lämnade och i tisdags var det babysittern. Det var inte sentimentalt alls och jag njöt av varje sekund som jag kunde handla alldeles själv. Jag kunde plocka upp handeln i lugn och ro, göra fyllningen till tårtorna till Natalies kalas och förbereda för lunchen. Samtidigt som barnen lekte och hade roligt med sina kamrater på dagis. Alla nöjda och glada.

Kalaset blev lyckat. Det var strålande sommarväder (ja, vi har ännu sommar här) och barnen lekte i trädgården. Jag hade fyllt två minipooler som barnen plaskade i. Vi åt tårta (en med choklad och en med vaniljkräm, båda med smarties precis som Natalie ville). Natalie öppnade sina presenter och blev så glad för allihop.

På kvällen fick jag dock tråkigt besked. Lasse ligger på sjukhus. Hoppas han kryar på sig snart.

I dag är det första danslektionen för Natalie.

12 september

I dag fyller Natalie 5 år och det var Lucas första dag på dagis! Pappa följde med till dagis och Lucas sprang direkt in och började leka, med ytterskorna på. Han hämtades sedan av babysittern kl 11.30.

Vi kom hem i lördagskväll efter en härlig vecka vid havet. Det var varmt och skönt och barnen lekte så bra själva. Med armpuffar hoppade och simmade de själva i poolen vid hotellet och på stranden lekte de i sanden. De sov riktigt bra på nätterna med. Att äta på restaurang på kvällarna var dock inte det roligaste. Lucas hatar att äta, särskilt på restaurang så det blev en hel del tjat och gräl på kvällarna.

I går kom släkten och firade Natalie. Hon fick vad hon hade önskat sig: en badräkt från mamma och pappa, dockkläder av mormor och Lasse, docksits till cykeln av nonna och nonno och ett sminkset av Christians kusin. Utöver det fick hon även en badrock, en barbie, en Hello Kitty pyjamas och några grattiskort med posten. Och så hade hon ju fått ett cyklop i förskott.

Gräddtårta med jordgubbar bjöd vi på.

I dag...

...har jag jobbat hårt hela dagen och det återstår bara 5 minuter till att skriva något här. Fast det är bra tycker jag, att ha mycket att göra på jobbet. Då känner jag mig nyttig och tiden går mycket snabbare.

Natalie vaknade i morse och hade minst 5 myggbett på ena armen, stackare. Jag måste komma ihåg att ta med myggspray när vi åker till havet. Jag får alltid en massa myggbett när vi är uto och äter på kvällarna. Christian får inga alls. Natalie och jag verkar ha godare blod.

I tisdags sålde vi vår första babygrej på intenet. Vi sålde bärselen Baby Björn, som knappt är använd. Det blir inte mycket förtjänst, men jag tycker det är jättekul att någon kommer att använda den.

Natalies dagisfröken klagade på tandkrämen jag tagit med till Natalie. Den var tydligen för god smak på så alla barnen äter av den. Ouppfostrade ungar ;-) Så jag fick ge mig av till affären och köpa den äckligaste...

Nu måste jag åååka. I morgon ska jag packa och sedan bär det av till haaavet.

Lite till semester innan sommaren är förbi

Ja, sommaren börjar gå mot sitt slut, fast sommarvädret är kvar. Vi ska ännu ha en till semestervecka i september då vi åker till havet i Italien. Samma lägenhetshotell och samma strand som de senaste 4 åren. För första gången ser jag fram emot det som en ganska okomplicerad semester. Vi behöver inte längre ta med blöjor (Lucas är nu HELT blöjfri), flaskar, nappar eller annat som hör bebistiden till. Lucas sover inte längre på eftermiddagen och kan vara vaken längre på kvällarna. De klär sig, pinkar och äter själva. Dessutom är barnen efter denna vattenintensiva sommar vana med vatten och kan bada i pool med armpuffar helt själva. Kanske kan det bli lite relax detta år? Jag kanske rent av ska ta och ta med den där boken jag börjat läsa...

Dagisstart!

I dag börjar dagis efter det långa sommaruppehållet. Med nybroderade tygpåsar fulla med nybroderade saker gick Natalie stolt till dagis (med pappa) där hon nu tillhör de ”stora” barnen. Man går tre år på dagis (3 till 6 år gammal). Man börjar som ”liten”, året efter är man ”mellan” och sen blir man ”stor”. Lucas kommer alltså vara en ”liten”. Det är han helt införstådd med. Han kommer inte få äta på dagis i början utan hämtas kl 11.30. När han är redo kan han stanna och äta, men hämtas kl 13.00. Sedan kan han eventuellt stanna till 15.30 och vila med de övriga små- och mellanbarnen på eftermiddagen. Fast det får vi se om han kommer göra detta år. Natalie som nu är ”stor” behöver inte vila på eftermiddagen utan hon kommer delta i skolförberedande aktiviteter. Vad nu det betyder?

Varmt

Här har jag inte uppdaterat på ett tag. Det är på grund av att jag har varit på semester. Först var vi en vecka i de Schweiziska bergen sedan var vi i Sverige i 10 dagar. Vi har hunnit med massa roliga utflykter som jag kanske berättar om vid annat tillfälle. Tanken med att åka till bergen och till Sverige just i denna period var att vi kunde undvika den värsta värmen här i Ticino. Det lyckades vi inte riktigt med för värmeböljan är här NU. Det har t.o.m. utlysts väderallarm här i Ticino. Det är så varmt i denna period (en bit över 30-grader) att det t.o.m. går ut allarm om det. Har det hänt i Sverige? Byggnads- och vägarbetare och liknande har tillstånd att börja jobba kl 6 på morgonen och sluta tidigare. Det är jobbigt att sova när det är så varmt. Det är över 26 grader i sovrummen hela natten. Det är tur att vi har installerat luftkonditionering i sovrummen men jag vill inte låta den gå hela natten, särskilt inte i barnens rum. Natalie verkar sova bra i värmen men Lucas sover mindre bra.

Långsamt har jag börjat brodera inför dagisstarten. Natalie börjar den 29 augusti och Lucas kommer börja med halvdagar den 12 september (Natalies födelsedag). Spännande...

Läget med Natalie

Ibland träffar vi vänner som vi inte sett på ett tag och alla frågar hur det är med Natalie och om hon är helt återställd. Jag vet aldrig riktigt vad jag ska svara. Jag skulle kunna säga: ja, hon är helt återställd, men det är nog inte helt sant. Det beror på hur man ser det.

Hon har ju blodproppen i benet och bär stödstrumpa. Det är ju en mindre sak i det stora hela, men vi vet inte ännu vilka konsekvenser detta kan ge Natalie när hon blir större. Blodprover har påvisat att Natalie inte har en genetisk benägenhet att få blodproppar. Hon fick sin blodpropp där kanylerna till ECMO suttit och hon kunde inte behandlas med propplösande pga hjärnblödningen. Doktorn talade ändå om att Natalie kanske kommer att få förebyggande sprutor med blodförtunnande vid längre flygresor eller andra stillasittande perioder (som om hon gipsar benet tex) och dessutom rekommenderade hon att avstå p-piller när det blir aktuellt.

Natalie gillar inte strumpan, men gör inte så mycket motstånd när den ska på. Ibland verkar hon stolt. I lekparken härom dagen så drog hon upp kjolen för att visa strumpan för en annan mamma och sade: ”Titta, jag har en strumpa för att mina ben är inte lika stora. Det är för att jag har varit på sjukhus!” Jag undrar vad mamman tänkte.

En tant som är bekant till mina svärföräldrar utbrast då hon fick se att Natalie hade stödstrumpa: ”MEN VAD HAR DU GJORT? VAD ÄR DET DÄR!?” Nog kan jag tycka att man kan vara lite diskretare... Det krävs så lite för att Natalie ska börja ifrågasätta strumpan.

När det gäller hjärnblödningen och lungor så är Natalie friskförklarad och njurorna testas en gång om året med urinprov och blodtryck.