Dansskola

Natalie går på dansskola sen i september förra året, på torsdagseftermiddagar. Balettskola kanske man ska säga för det är bara balett de dansar. Hon går i gruppen för de allra yngsta (4-6-åringar) och det kostar 90 CHF i månaden (ca 630 kr). Alla flickorna måste vara klädda i samma rosa balettdräkt och rosa balettskor som man kan köpa på dansskolan av en kostnad som överstiger 100 chf (700 kr)!

Just nu pågår förberedelser för den stora uppvisningen som ska vara lördagen den 21 maj på en teater i Lugano och regelbundet får jag med lappar hem med diverse ”instruktioner”. De påminner bland annat om hur viktigt det är att man inte missar någon ”träning” eller kommer för sent. Två onsdagseftermiddagar i maj så ska barnen samlas på teatern och öva inför uppvisinigen. Från den 2 maj så öppnar försäljningen till de numrerade platserna till uppvisningen och jag antar att det gäller att vara framme i tid. Den senaste lappen handlar om hur håret ska sättas upp på uppvisningsdagen. Det ska sättas upp i en slags knut med ett rosa nät som finns till försäljning på dansskolan. Inga färgade hårspännen får användas.

Jag tycker det är överdrivet, särskilt för de minsta barnen, men det verkar vara detta som gäller om man ska dansa balett. Jag gick också på dansskola när jag var liten, men det var inte alls så strikta direktiv. Fast det är klart, det var ju inte balett.

Frankrike

Förra veckan var jag i Frankrike, i Grenoble närmare bestämt, i två dagar. Det var inte första gången jag var i Frankrike och jag har redan varit i Grenoble förut så jag borde vetat bättre innan jag bokade ett hotell med bara två stjärnor. I Schweiz är detta helt ok, men inte i Frankrike. Hotellet var rekommenderat av CEA (institutet jag besökte) så jag trodde det skulle vara ok. Nåja, man lär sig av sina misstag.

Övriga kommentarer och personliga åsikter:

- Det är inte alls så sexigt som det sägs med män som talar franska
- Fransmännen har inte lärt sig att plocka upp hundbajs efter att deras hundar bajsar på trottoarerna
- Jag förstår varför fransmännen har så små bilar. Infarten till hotellets garage var bara några få centimeter bredare än hyrbilen
- Jag blev glad av att inse att jag fortfarande kan kommunicera på franska. Det enda missförståndet som skedde var när jag skulle fråga efter vägen till CEA (ett enormt franskt forskningscentrum med nästan 16’000 anställda som låg inom gångavstånd) och receptionisten trodde jag ville till C&A (liten klädesbutik liknande H&M).

Varmt

Sommaren kom helt oväntat. Med sommar menar jag 30-gradig värme där man väljer skugga före sol och sover med balkongdörrarna helt öppna men det är ändå för varmt.

Jag har tvättat alla vinterjackor och lagt undan vinterskorna. Jag har letat upp sommarskorna och upptäckte att barnens sandaler är för små. Det blir till att inhandla nya till Lucas omgående. Till Natalie kan vänta för hon kan ju inte ha öppna skor med stödstrumpan i alla fall.

I lördags planterade jag lite plantor i trädgården och barnen sprang runt i bara underkläderna och lekte med sin nya sandlåda. Christian installerade bevattning i den nya rosrabatten. Vår nya uteplats är nästan klar och nu väntar vi bara på taket. Det skulle redan varit på plats men mannen som leder monteringen av det har varit med om en allvarlig olycka och ligger på sjukhus, så det får vänta lite.

Jag hade nog trott att det skulle bli vår innan det blev sommar, men så blev det inte. Fast våren verkar komma denna vecka för temperaturen ska sjunka ner till "bara" 20-22 grader.

Skidsemester

I går kom vi hem från 5 dagar semester i St.Moritz. Vi hade planerat att åka dit under karnevalveckan men så var Christian tvungen att åka till Amerika genom jobbet. I onsdags hyrde jag skidor till Lucas eftersom han sagt att han också ville åka skidor. Till Natalie hyrde vi redan i december förra året för hela säsongen. Jag trodde nog inte att Lucas skidor skulle bli så användna, men det blev dom! Vi fick jättefint väder och det var så roligt att vi kunde åka skidor hela familjen tillsammans. Natalie åker helt själv och Lucas fick åka mellan benen på Christian.

Lite gråt och gnäll blev det emellanåt men inte alls så mycket som jag trott. För barnen var det ett äventyr bara kabinerna (eller linbanor kanske det heter på svenska) och tågen som man tar för att komma upp i backarna. Nätterna gick bra. Natalie och Lucas sov tillsammans i sovrummet och vi sov på bäddsoffa i vardagsrummet.

I går åkte vi till ett bad där det bland annat finns barnpool med rutchkanor och en utomhuspool med varmt källvatten. Oj va roligt de hade. I går eftermiddag kom vi hem till ett 25-gradigt Lugano.

Monte San Salvatore

I lördags hade vi en heldagsutflykt. Först tog vi tåget upp till Monte San Salvatore som ligger på ca 1000 m höjd över Lugano. Efter vi hade besökt ett litet museum och utkiksplatserna och barnen hade lekt i lekparken åt vi lunch på restaurangen. Sedan vandrade vi nerför berget till Carona. Där väntade vi på bussen som tog oss till Paradiso där bilen stod parkerad. Det var en rolig dag. Alla var på bra humör. Barnen var så duktiga och gick jättelångt utan att klaga. När vi kom hem åt vi äpplekaka (som jag och Lucas hade bakat under fredagen) med vaniljsås.

Framtanden har blivit grå

För drygt en vecka sedan ramlade Natalie i trappan och slog i framtänderna. Det bödde lite från en av framtänderna och från läppen. Vi tänkte inte så mycket mer på det. Hon hade lite ont på kvällen när hon skulle äta, men efter det har det verkat bra. I lördags såg vi att tanden har börjat bli grå. Nu blir det tandläkarbesök på onsdag. Natalie är så stolt för att hon ska få gå till tandläkaren. Hon har egentligen redan varit hos tandläkaren en gång när hon var drygt ett år gammal och hade ramlat och slagit ut en bit av en tand, men det minns hon nog inte.

Krig? Nä, inte här!

Man läser om krig i tidningen men det känns ganska ointressant. Det är ju så långt borta, men i måndags när jag körde hem från jobbet så passerade jag en hel konvoj av Engelska militärfordon med Schweizisk militär som eskort. De skulle med all säkerhet ner till södra Italien till någon militärbas. Det var engelsmän som körde. De såg så unga ut, inte många dagar över 18 år. Helt vanliga killar med flickvänner, mammor, pappor, syskon och kanske barn till och med som väntar på dom hemma i England. Med ens kändes kriget inte så långt borta och jag ryser.

Svenska traditioner...

...har för mig blivit extra viktiga sedan jag flyttat utomlands, men de är svårare att genomföra när man inte är i Sverige. Jag har nog redan skrivit om det tidigare. Det som är jag syftar på denna månad är bakandet av semlor och våfflor.

Färdiga semlor finns inte att köpa här. Inte färdiga bullar till semlor heller. Så det är bara att ställa sig och baka bullar. Grädde finns ju och mandelmassa är inte så svårt att hitta. Det är ju inte så svårt egentligen att baka bullarna, men det kräver planering. Man måste kolla receptet och handla in det som behövs och så ska man ha lite tid avsatt åt själva bakandet. Det är inte så lätt att bara ”slänga ihop” ett par semlor om man skulle bli sugen en eftermiddag. Två gånger har jag gjort (och ätit) semlor sedan jag flyttade utomlands. Det bli ett snitt på en gång vart 5:te år. 2016 nästa gång alltså?!

Våfflor är en annan historia. För att göra våfflor krävs ju ett våffeljärn. Eftersom ett våffeljärn är ganska stort och tungt så har det aldrig varit på tal att ta med ett på flyget från Sverige. Våffeljärn som säljs här är inte likadana som de svenska. De blir mer som de Belgiska våfflorna. Nåja, bättre belgiska våfflor än inga våfflor alls, så jag önskade mig ett sådant i födelsedagspresent och fick det! Genast så ville jag naturligtvis prova så jag skulle ”bara” kolla receptet och köpa ingredienserna. Fast det var inte så lätt. Det finns ju hur många recept på våffelsmet som helst! Jag trodde att det bara fanns ett standard recept och att det då skulle vara som ”mammas” våfflor. Jag ringde då till mamma, men hon babblade på om mjuka våfflor, gräddvåfflor och frasvåfflor och allt vad det var så jag blev inte klokare av det. Tillslut vispade jag ihop den enklaste av smetarna och det blev våfflor (om än lite mjuka) som alla i familjen uppskattade.

Nu närmar sig dock våffeldagen och då måste ju järnet fram igen. Denna gång tänkte jag dock vara lite förberedd och studera recepten lite noggrannare och på internet hittade jag www.vafflor.se som har all möjlig information om våfflor, samt recept. Frågan är nu vilket recept jag ska prova...

Vad händer hos oss?

Inte sådär jättemycket. Barnen är friska och solen skiner! Då finns det inte så jättemycket att klaga över.

I fredags var Lucas på sitt dagis. Det är egentligen inte ett dagis, utan en slags öppen förskola som organiseras av frivilliga mammor. På onsdagar så träffas mammor med barn under 2 år. På tisdagar och torsdagar är det lekstund för barn mellan 2 och 4 år, utan mamma. På måndagar och fredagar är det aktiviteter för barn mellan 2.5-4 år med förskollärare, utan mamma. Det är klockan 9-11 så det är ju inte några långa dagar. Jag har skrivit in Lucas till fredagarna men han har bara varit där en gång förut, i februari, och då grät han nästan hela tiden. Denna gången så grät han vid lämning men sedan var han glad. Han är så stolt över sitt dagis, men ser mer fram emot September då han får börja det kommunala dagiset som Natalie. Vi har just fått inskrivningsformuläret och jag tänker be om att Lucas hamnar i samma grupp som Natalie.

I lördags var det Fars dag och Christian fick paket från barnen som de hade gjort på sina respektive dagis. Va gulligt! Sedan var vi och åt på restaurang, hela familjen med Nonna och Nonno. Det gick bra. På eftermiddagen var jag och Christian i Italien och handlade lite mat. Varje gång vi åker till de stora matvaruhusen i Italien förundras jag över deras sortiment. De har en hel vägg med pasta, en hel vägg med olika olivoljor och ett enormt utbud av alla möjliga korvar och salami. Vi handlar alltid yoghurt Müller (som egentligen är tysk yoghurt) när vi är i Italien. Den är så krämig och god och finns inte i Schweiz.

I söndags var vi hela familjen i Campo Blenio och åkte skidor. Natalie fortsätter att förbättra sin åkning och denna gång ville även Lucas prova, och det fick han, med Natalies utrustning. Det var sista dagen på säsongen i Campo Blenio och de hade live musik och utomhusgrillning. Jättehärlig stämning.

Stödstrumpa till barn

Det är ju inte så vanligt att barn behöver stödstrumpa, men mitt barn behöver det (pga blodproppen i ljumsken). Hon är så stolt över den, konstigt nog?! De görs på måttbeställning hos ortoped. Förra veckan fick hon sin 5:te strumpa sedan i maj förra året och denna är ännu längre än den förra. Den hon hade innan hasade ner hela tiden så nu har strumpan ett slags resårband som ska stängas runt magen. Det kan säkert låta obehagligt men den här är lite tunnare än de tidigare stumporna och den ser riktigt skön ut.

Jag var lite orolig för hur hon skulle klara att gå på toaletten själv eftersom hon måste öppna upp resårbandet och dra ner strumpan och sen få på den igen, men hon lyckas faktiskt bra med det.

I fredags när Natalie hade en kompis hemma så ville hon stolt visa upp sin nya strumpa. Kompisen frågade varför hon har strumpan och då förklarade jag att hon har den för att ena benet är lite större än det andra och när de har blivit lika stora behöver hon inte ha den längre. Okej, det accepterades och inga fler frågor ställdes.

På torsdagarna får hon dock ha den korta strumpan för då har de gymnastik på dagis och så har hon danslektioner på eftermiddagen.

Nu får vi hoppas att strumpan gör effekt så hon kan vara utan i sommar.