- Jag vill inte att du ska jobba! Jag vill att du ska vara hemma och hämta mig varje dag på dagis precis som Sofias mamma! Jag vill ju vara med dig! Snyftar Natalie varje kväll när jag säger att jag ska jobba dagen efter.
- Jag skulle också vilja vara med dig varje dag, men jag kan inte det, jag måste jobba ibland med, svarar jag och så kramas vi och snyftar tillsammans.
Varje gång det sker så överväger jag för ett kort ögonblick att sluta jobba och bli hemma-mamma, men varje gång kommer jag till samma slutsats. Nej, det går inte. Jag skulle inte trivas. Jag har studerat i så många år för att nå dit jag är. Visst, prioriteringar ändras men det är ju just därför jag gått ner i arbetstid, med möjlighet att öka igen när jag känner för det.
Men visst känns det ledsamt att svara: - Ja, jag ska jobba i morgon, när Natalie frågar. Det är mycket roligare när jag kan säga: – I morgon är jag hemma HEEELA dagen, med ett leende, och få ett leende tillbaka.
Fast sen kan jag tycka att barnen kunde uppskatta lite mera när jag är hemma och vara snälla och lydiga och inte hitta på en massa bus hela tiden :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar