Arbetstid

Efter många nattliga funderingar över hur jag vill ha det med tidsfördelningen jobb/hemma så tog jag mod till mig och frågade om en reducering av min arbetstid från 80 till 60%. Jag förklarade att jag känner att jag inte klarar av att följa hemmet så som jag skulle vilja. Det är så många saker att hinna med; sjukhus, terapier, läkare, tandläkare, bank, post, handla osv att det inte blir någon tid över att vara med barnen. Det har varit så stressigt den sista tiden att jag sovit dåligt och kan inte koncentrera mig på jobbet när jag är där. Två lediga dagar i veckan skulle göra situationen mycket lättare för mig. Mina överordnade var positiva och tyckte att det var ok. Naturligtvis hade de föredragit, för företagets skull, att jag jobbade mera men de förstod min situation. Skönt! Nu ska bara den översta chefen skriva under så är det bestämt. Från 1 oktober är jag hemma på onsdagar och fredagar.

På samma gång som jag är glad över att vara hemma mera så kan jag inte förneka att jag känner mig lite som en svikare mot jobbet. Jag började jobba i maj 2005. I januari 2006 blev jag gravid och mådde så dåligt att jag inte gjorde så mycket nytta fram till i juli då jag blev sjukskriven. Natalie föddes i september. Jag tog mammaledigt plus obetalt och började jobba i februati 2007. I oktober blev jag gravid igen och mådde dåligt under hela graviditeten. Lucas föddes i maj 2008 och jag började jobba i november. Under 2009 så var det ekonomisk kris och vi jobbade mycket lite (vilket visserligen inte var mitt fell). Vi skulle just börja jobba normalt när Natalie blev sjuk och jag åter igen var borta från jobbet i 4 månader. Jag tror jag varit mer borta än jag har jobbat i dessa år. Jag undrar vad de tänker om mig. Jag hoppas att jag nu äntligen kan få en fungerande vardag med regelbundna arbetstider och att det inte dyker upp några nya omständigheter som omkullvänder allt igen.

Neurolog

I tisdags var vi hos neurolog Dr Ramelli. Det var det fjärde och sista besöket på sjukhuset i Bellinzona som var planerade i augusti-september. Det gick bra. Han gjorde lite kontroller och pratade med Natalie. Han tycker inte att han kan se några tendenser på att Natalie inte skulle vara återställd från sin blödning i hjärnan.

För att avsluta fallet så tycker han dock att en neuropsykologisk utredning av en neuropsykolog och en magnetresonanstomografi (MRT) ska göras. Vid MRT ligger man i en tunnel och måste ligga still i ca 1 timme, därför måste ett barn sövas under undersökningen. Vi bad att få vänta till slutet av året med dessa undersökningar för det har varit så mycket nu sista tiden. Det var ok.

Även om jag också kan se att Natalie verkar återställd så är det så svårt att veta det med säkerhet. Det är svårt att inte oroa sig när jag ser andra 4-åringar som kan mer än Natalie, tex skriva sitt namn eller sjunga en hel sång. Men det kanske Natalie inte hade kunnat även om hon inte varit sjuk. Barn är ju så olika mycket utvecklade i den åldern. Den neuropsyklogiska undersökningen kommer att ge oss svar på om Natalie har några svårigheter som har att göra med hennes hjärnaktivitet. Har hon inte det så är hon återställd och vi kan sluta fundera över detta.

Natalie 4 år

Min lilla Nati fyllde 4 år igår. Dagen började med sång från mamma, pappa och lillebror. På förmiddagen fick Natalie välja vad hon ville göra och det blev lekparken i Muzzano. På eftermiddagen bakade vi gräddtårta med jordgubbar, jag och Natalie. Vid fyratiden kom Nonna och Nonno och vi åt tårta, skålade och Natalie fick öppna paket. Denna dag var speciell. Inte bara för Natalie, men för hela familjen. Undrar hur denna årsdag skulle varit utan lilla Nati. Vilken tur att vi aldrig får veta det.

Borta bra med hemma bäst...

Vi kom hem i lördagskväll efter en vecka semester vid havet i Italien. Det var för fjärde året i rad som vi åkte till samma plats, samma hotell, samma septembervecka.



Allt gick bra. Barnen hade kul vid stranden och poolområdet. Vi åt en massa god fisk på restaurang på kvällarna. En gång hyrde vi cyklar. Det var höjdpunken enligt mig. Natalie satt bak på min cykel och Lucas satt bakom Christian. Barnen tjöt av gjädje. Oundvikligen så blev det en himla massa spring efter barnen. De nöjde sig inte med att gräva i sanden och bygga sandslott med oss utan skulle hela tiden springa runt och hitta på otyg. Vrida på alla vattenkranar, slänga sand omkring sig, springa in på toaletterna osv. Allt spring resulterade i några halkningar med gråt, blåmärken och lite blod som följd. Uppe i lägenheten kunde de nästan aldrig leka snällt trots att vi hade halva bilen full av leksaker. De skulle öppna och stänga alla dörrar, dra och vrida på allt som de hittade, rymma ut i korridoren och ringa på de andra dörrarna, hoppa i sängarna, öppna kyl och skåp och bråka med varandra. Trots det så hade vi det bra. Hela familjen samlad, friska och glada. Jag måste dock erkänna att det är skönt att vara hemma. Det har varit så mycket packande och uppackande i sommar. Nu vill jag bara få ordning i huset och vara hemma ett tag.

Ännu fler läkarbesök

I går var Natalie på ytterligare en av alla hennes kontroller. Denna gång gällde det hennes blodpropp i den djupa venen i ljumsken. I maj var vi på Kinderspital i Zürich då blodproppen undersöktes med ultraljud. Natalie hade då fått injektioner av blodförtunnande medicin två gånger om dagen i tre månader, men blodproppen satt kvar. Kollaterala vener har blidats som står för blodcirkulationen till hennes högra ben. Dessa vener är små och cirkulationen är reducerad vilket bidrar till att hennes ben är svullet. I maj slöt hon med injektioner ty om inte proppen försvunnit inom 3 månades så kommer den aldrig göra det plus att det finns risker med blodförtunnande medicinering. Vi fick dock en stödstrumpa utmätt och den har hon nu använt i ca 3 månader, men benet har inte blivit mindre svullet.



Natalie gjorde ny ultraljudsundersökning i går på Bellinzona sjukhus och sen fick vi tala med barnkirurgen Dr. Leuthardt.



Läkaren förklarade att proppen sitter där den sitter och det kan ta lång tid för de kollaterala venerna att bildas så cirkulationen kan komma att bli bättre. Det är bara att vänta och se. Högst troligt är det dock att Natalie kommer att ha svullnad i sitt ben resten av livet. Nu är frågan och Natalie behöver en längre strumpa eller om det inte kommer hjälpa. Han skulle kontakta lite kolleger och diskuttera detta.



Lucas har sen i lördags haft en röd svullnad under högra ögat och igår tog jag med honom till barnläkaren. Han har en ögonlocksinflammation (vagel) och har fått kräm och droppar med antibiotika som vi ska applicera i ca en vecka. Natalie blev förskräckt av tanken att Lucas ska få droppar så hon började gråta. Att få injektioner, ge blodprov från putt i fingret eller från armvecket gör henne ingenting, men droppar i ögon eller näsa är verkligen hennes värsta mardröm. Lucas var inte heller så glad och vi fick vara två personer, en som höll i huvud och armar och en som tvingade upp ögat, för att kunna få in dropparna i ögat. Stackare. Hoppas det hjälper. Blir det värre måste han ta en kur antibiotika i drickform.

Helgen

Vi hade en bra helg. Vi lämnade jobbet vid tre-tiden och åkte över Nufenenpasset och bodde första natten på ett bed and breakfast med underbar utsikt över vinodlingar och Genevesjön. Det var inte så bra väder, men det gjorde inte så mycket.





Vi gick på vinprovning i en vinkällare med trädgård och fin utsikt och sen till en mysig restaurang med supergod entrecôte, allt efter rekommendationer från damen som hade bed-and-breakfaststället.



Det var lite nostalgiskt att komma tillbaka till kanton Vaud efter 5 år. Jag bodde i Lausanne i fyra år, 2001 till 2005, men har inte varit tillbaka sedan dess. Det är verkligen fint runt Genevesjön. Min franska fungerade ännu ganska bra. Jag förstod allt, men hade lite svårt att uttrycka mig.

På lördagen åkte vi först på ytterligare en vinprovning i en vinkällade där vi även köpte lite vin, sen åkte vi till Neuchâtel och var med på bröllopet och middagen. Vi sov länge på söndagsmorgonen och sen åkte vi hemåt över Gottard.

Andra läkarbesöket avklarat

I dag har jag hunnit med en hel del. Först lyckades jag ta urinprov från Natalie. Hon märkte inte det. Jag hade tejpat fast muggen på hennes reduceringsdel på toaletten. Efter frukosten åkte vi till Dr Riavis och lämnade urinet.

Sedan åkte vi till Dr Bernasconi som utvärderar Natalies terapier. Natalie fick göra lite motoriska test som att trä pärlor på en tråd t.ex. Hon fick även rita lite. Hon koncentrerade sig och ritade bättre än jag någonsin tidigare sett. Hon ritade vårat hus med fönstrar och dörr och i fönstrarna ritade hon våra huvuden med ögon-näsa-mun. Sedan ritade hon på ett annat papper mamma, pappa, Natalie och Lucas med ögon-näsa-mun och ben och fötter. Natalie fick även klä av sig och gå på golvet fram och tillbaka på tårna och på hälarna. Han tycker att Natalie är återställd. Han kan inte se några motoriska eller mentala defekter som kan vara en effekt av hennes hjärnblödning och tycker inte vi behöver fortsätta med terapierna. Ridningen får vi dock fortsätta med fram till jul. Jippie! Vi ska se vad neurologen Dr Ramelli säger den 14 september, men jag tror inte att han kommer att gå emot Dr Bernasconis beslut. Bra!

Efter läkarbesöket åkte vi förbi dansskolan men det var ingen där så vi stannade till på ett kafé och sen skjutsade jag Natalie till dagis. Hon ska vara kvar där hela eftermiddagen och vila för första gången. Spännande. Först ville hon att mjau och straccio skulle följa med, men till sist så fick de inte det för hon var rädd att de andra barnen skulle ta dom. Jag och Christian åt lunch med Lucas sen åkte vi till jobbet. Jag har just ringt och anmält Natalie till dansskolan. Hon kommer börja den 16 september.

Dagis

I dag började skolorna och dagis. Natalie vaknade tidigt med ett leende på läpparna och åt frukost och klädde sig på nolltid. Med flätor i håret och dagispåsen i handen gick hon stolt in på dagiset kl 8.30. I påsen låg allt som behövs: handduk, haklapp, skyddsskjorta, gymnastiktofflor, innetofflor, klädombyte, tandborste, tandkräm och hårborste, allt märkt med Natalie symbol som är ett hus. Det var kul att se alla barn och föräldrar. Många frågade hur Natalie mår. Jag vet inte hur mycket de vet mer än att hon varit sjuk. Det är tänkt att Natalie ska gå normala tider, dvs 8.30/9.00-15.30 alla dagar förutom onsdagar som är 8.30/9.00-11.30. Det kommer ju bli lite mindre eftersom hon ännu har terapier och läkarbesök plus att vi är borta hela nästa vecka.

Barnledigt

Jag och Christian ska på bröllop i helgen, i Neuchâtel. Vi åker direkt från jobbet i eftermiddag och kommer hem på söndag. En barnfri helg! Barnen ska bo hos Nonna och Nonno så det går ingen nöd på dem. Det känns jättespännande!

När vi kom hem från Zürich med Natalie så trodde jag inte att jag skulle kunna vara ifrån barnen igen. När Natalie var på sjukhuset så var jag och Christian ifrån barnen så mycket. Dessa barnfria stunder kändes inte alls roliga. Vi åt frukost, lunch och middag själva. På nätterna var vi själva i lägenheten brevid sjukhuset. Det var smärtsamt att veta att Lucas var i Ticino utan oss och Natalie låg inne på sjukhussängen. Jag har kommit över detta och allt har gått tillbaka till det normala (nästan). Barnen har redan sovit hos Nonna och Nonno flera gånger efter att Natalie blev frisk och det har känts bra, plus att barnen gillar att vara där.

Barnsim och dansskola

Jag har just skrivit in mig och Lucas på en simkurs som kommer pågå en gång i veckan i 10 veckor. Va kul det ska bli! När Natalie är på dagis så drar vi till poolen. Jag gör ofta saker med bara Natalie så därför känns det extra kul att nu kunna göra något bara jag och Lucas.

Jag åkte även förbi dansskolan och skulle skriva in Natalie. Jag hittade ingen parkering så tillslut parkerade jag på trottoaren. Just då kommer en polisbil körande förbi och påpekar att han kunde minsann ge mig 3 olika böter för denna parkering. Ahh! Så jag spenderade ytterligare 10 minuter på att leta parkering. Tillslut ställde jag bilen på en privat parkering. Väl framme vid dörren till dansskolan så var det ingen som öppnade. Nåja. Det får bli en annan gång.

Jag har även varit på posten i dag och hämtat mitt Schweiziska ID-kort.